Hannas liv

Påklädd

2012-02-02T08:17:00.001+01:00

Tesla ville att vi skulle lägga upp en bild då hon har kläderna på sig också.
Varför hon sitter mitt på bordet och äter helt plötsligt? För att hon är söt förstås.

Bonus

2012-02-02T08:15:00.001+01:00

Några bra saker med att jag ska på kurs idag är att jag fick 1,5 timmes sovmorgon och får äta frukost med den här fina, glada tjejen. Det är nästan så att jag kan förlåta att jag missar min tidiga eftermiddag.

Det är inte 2012

2012-02-01T06:01:00.002+01:00

Det finns en del saker som får en att känna sig gammal. Som till exempel när jag kom hem igår och det låg ett brev från Transportstyrelsen på skrivbordet där det stod att jag måste förnya mitt körkort för att jag haft det i 10 år!

10 år med körkort innebär att jag måste ha räknats som vuxen i typ 10 år! Och att pappa varit död i 10 i år i höst. Jag tycker det här låter konstigt. Kan det verkligen stämma? Kan det vara tio år sedan jag skumpade runt i en buss i Polen tillsammans med ett av de bästa svenska band som fanns då?

Jag kommer fram till att Nej. Det kan inte vara 10 år sedan det var 2002. Alltså är det inte år 2012 nu.

Nya tankar och idéer

2012-01-31T22:15:00.004+01:00

Hemma igen. Med massa nya tankar och idéer. Allt vi lyssnat på har varit givande och bra. Bäst tyckte jag om Greger Rösnes föreläsning om pedagogiska miljöer. Jag har ju fastnat för det där med att förändra i miljön. Jag är så himla nöjd med att vi givit skapandet mer plats på vår avdelning genom att flytta ut massa saker från den lilla trånga ateljén. Det gav så mycket mer möjligheter i vad vi har utrymme att erbjuda. Vi har inte tagit bort något, bara klämt ihop innehållet på avdelningen lite.

Jag har haft två så bra dagar i fin miljö, med god mat och fina kollegor. När bussen närmade sig hemma kändes det så konstigt att jag ska kliva in på jobbet imorgon klockan 7:00. Kan jag verkligen det? Jag är inte samma person nu som när jag lämnade jobbet 13:00 i fredags. Det känns konstigt att kliva in i den gamla världen. Jag är ju inte den gamla Hanna. Jag är fylld till bredden av tankar och saker jag måste få utrymme att reflektera kring.

Fast det är ju på jobbet tankarna ska få plats. Att få in dem där är väl utmaningen i det hela. Känns bra att börja morgondagen med en timmes planeringstid i alla fall. Kanske hinner jag smälta lite intryck då. Kanske gör jag en dokumentation som jag sedan, på kursen på torsdag, lär mig är helt förkastlig. Då kan jag göra en ny på fredag morgon då jag också har planeringstid. Det här har verkligen råkat bli en lyxvecka. Jag är knappt på jobbet alls, men har ändå all planeringstid (och den extra som bara finns var tredje vecka) i behåll! Hoppas inte hjärnan drabbas av härdsmälta av allt tänkande...

Inte så fult

2012-01-30T17:58:00.001+01:00

Det här stället vi bor på är inte direkt så fult. Så här såg det ut i förmiddags när vi kom.

Kommande roligheter

2012-01-29T22:05:00.004+01:00

Sådär ja. Nu har jag packat så klart jag kan och börjat ställa in hjärnan för den kommande veckan.

Imorgon bitti bär det av på två dagars utvecklingskonferens för alla som arbetar i kommunens förskolor. Jag har aldrig varit på något liknande, men jag tror att det kommer att bli roligt och givande. Föreläser gör Leif Strandberg, Gunilla Dahlberg, Greger Rösnes och Bo Dahlbom. Med sådana namn borde det ju inte kunna gå helt fel. Sen har vårt kommunalråd och barn- och ungdomsnämndens ordförande tänkt säga sitt också.

På onsdag blir det jobb som vanligt, men på torsdag fortsätter ovanligheterna. Då ska jag iväg på en processinriktad kurs i pedagogisk dokumentation som Reggio Emilia-institutet håller i. Efter det hoppas jag att jag plötsligt vet hur man dokumenterar barns lärande på bästa sätt. Veckan slutar troligen med en fantastisk fredag på jobbet och efter det följer förhoppningsvis en trevlig helg. Då verkar inte livet så dumt ändå.

Allt det dåliga

2012-01-29T20:42:00.004+01:00

Nää, man måste inte tycka om helger. Faktiskt!

Helger är ångest. Först och främst måste man besöka mormor. Fast man inte vill, orkar, har lust eller tid. Det brukar vara roligt när man väl kommer dit, men igår vet jag inte ens om mormor uppskattade vårt besök. Tesla lekte skitunge och när jag väl kom hem var jag så matt och mådde så dåligt att jag gick och lade mig. All energi var väck.

På eftermiddagen åkte jag själv till Ica Maxi och köpte massa mat. Det var bra. Förutom att jag var tvungen att skrapa bilen massor först.

Det var även bra att Henrik skrapade och tvättade badrumstaket, så att jag kunde tejpa kanterna och måla taket. När jag var klar, klockan 01:18 gick jag ner i källaren och letade efter elementfärg, som jag trodde att vi hade. Hittade ingen och målade elementet med takfärgen. Det blir skrovligt, men mycket snyggare än det var innan.

Idag var en skitdag från början till slut. Vet inte riktigt hur dagen började, men jag vet att jag och Tesla sorterade skruvar hela förmiddagen. Hittade slutligen några som kunde duga till nya hyllan i duschen. Skruvade loss, silikonade och bytte ut. Målade elementet en vända till.

På eftermiddagen gick vi ner i källaren och hämtade Teslas pulka. Jag passade på att bära ner målarsakerna. Vet ni vad jag hittade? Jo, den där burken elementfärg som jag borde haft ett halvt dygn tidigare. Samt alla penslar. Men det gick bra att måla småsakerna med en tandborste också!

Vi promenerade till Henriks föräldrar, blev bjudna på middag och hela tiden sa Tesla: "Jag vill vara med dig mamma". "Jag vill sova med dig mamma". Det kändes otroligt plågsamt att lämna henne då. Jag gjorde i ordning henne för natten och gosade med henne en stund. Bad farmor börja läsa samtidigt som vi gav oss iväg. Farmor kom med en Bullerby-kapitelbok. Jag tror inte ens hon visste att Bullerbyn är storfavoriten här hemma. Så när vi kramade Tesla godnatt vinkade hon glatt hejdå. Jag hade aldrig trott att vi skulle kunna komma därifrån utan tårar.

Promenaden hem var så kall att det bet i låren. Det var nog första gången den här vintern.

När jag kom hem skruvade jag loss en av mina skruvar i badrumsväggen och fyllde på med mer silikon eftersom jag blivit osäker på om den var ordentligt gjord. Jag vet att det alltid blir värre om man ska förbättra, men jag kan inte låta bli. Givetvis blev det värre. När jag precis blivit nöjd och bara skulle vrida skruven en kvart till så gick skruvhuvudet av! Så där stod jag med en lös hylla och en halv skruv i väggen. Hittade flera usla metoder för att få ur skruven och Henrik blev ilsken för att jag inte hade tålamod att vänta medan han googlade tips. Lyckades så småningom få ut den halva skruven, men nu är hålet i väggen något större. Hyllan sitter på plats igen i alla fall.

Om en timme är det sovdags. Innan dess ska jag hinna skruva upp duschdraperistången samt packa inför kommande två dagar. Jag känner mig inte redo att åka nånstans, trots att det är något jag sett fram emot. Jag känner bara att jag mår bajs, men hemmet börjar se bättre ut i alla fall.

Nästan helfint

2012-01-29T01:18:00.003+01:00

Nu är klockan mitt i natten. Mina fingrar är vitprickiga. Badrumstaket är fint. Med ny färg och inget gammalt svart klister i kanterna.

Det är egentligen inte så svårt att fixa till saker. Man måste bara bestämma sig för när. Och hålla fast vid det.

Imorgon ska jag byta ut den rostiga duschhyllan mot den inte-rostiga som jag köpte i juni. Måste bara hitta orostiga skruvar och kolla att våtrumssilikonet fungerar först. Det borde inte vara så svårt det heller.

När man har bestämt sig.

Lördagsnöje för två

2012-01-28T22:23:00.005+01:00

Vi rengör badrumstaket.

Berätta om en resa

2012-01-27T17:41:00.004+01:00

Tesla har fått en läxa från förskolan. De jobbar med att "Flytta och resa" och fick några frågor att besvara.

- Har du något fotografi från en resa? Kan du ta med ett och visa dina kompisar?
- Nej, jag vill ta med många.

Måste säga att jag gillar svaret. Det är så jag också känner om jag tvingas välja en bild. Vi fick ner antalet till tre i alla fall.

Nu är bara frågan hur fotona ska ta sig från min dator till Teslas förskola. Vi har ingen färgskrivare. Mitt första alternativ är att Henrik har ett usb-minne över. Det andra är att fråga om det går bra att maila över dem.

Briojärnväg

2012-01-26T14:56:00.001+01:00

Jag är ganska nöjd med eftermiddagens bygge. Har använt alla bitar utom hamnsetet med bryggor och båtar samt de bitar Tesla snodde.

Mest nöjd är jag över att bygget är i Teslas rum så att jag slipper snubbla över det.

Ser ni sängen på sidan av det andra fotot? Visst är det okej om jag lägger mig där och sover en stund nu? Med Is.

Starka viljor

2012-01-24T15:57:00.007+01:00

Alltså, man blir rätt matt av att umgås med någon som har lika stark vilja som en själv en hel dag. Vi har bråkat om följande:

Att jag ville duscha och klä på mig innan frukost. Det tyckte inte Tesla att jag fick.

Sen ville jag att vi skulle klä på oss och promenera till biblioteken och lämna hennes skivor bland annat. Det ville hon inte. Varken lämna skivorna eller klä på sig. Hon vill i och för sig aldrig klä på sig ytterkläder längre. Förra veckan gick hon till förskolan utan overall en dag. Jag hade inte tid att ta den konflikten och Tesla var arg för att jag hade missförstått hur hennes tofsar skulle sitta "på rad" (som hennes kompis med afrohår har sina tofsar). Klockan var 6:56 och jag skulle öppna dörrarna på jobbet 07:15. Då är det liksom inte läge att ta på en overall för att gå 50 meter.

Promenaden till båda biblioteken och till Willys var rätt smärtfri. Bara obetydliga konflikter. Jag fyndade boken Jul i Bullerbyn för 5 spänn! Tesla älskar Bullerby-böckerna, men de två jag har, från när mamma var liten, är i falla sönder-stadium så de får hon inte bläddra i själv. Då passar det bra med en som är bibliotekssliten, men alldeles hel, redan från början.

Väl hemma drabbades jag av "om jag inte får plocka undan din duplojärnväg och dammsuga hemmet nu så dör jag"-ångest, men Tesla sa att hon inte ville att jag skulle dammsuga och drog ur sladden för mig.

På eftermiddagen ville jag fläta Teslas hår. Hon tröttnade efter 4 flätor, men ibland måste ju jag också få min vilja igenom. Det blev 17 stycken, förhoppningsvis väldigt hållbara. Så att vi slipper "vill inte borsta håret"-konflikten.

Nu har vi nyss diskuterat vilka tidningar man använder som underlägg när man målar; mammas olästa eller de som finns i pappersinsamlingen.

Igår bråkade vi hela eftermiddagen om att man inte kan välja godis som mat. Särskilt inte på en måndag. Och att saft inte är frukost. Det finns många såna där regler bara föräldrar förstår.

Hon har varit feberfri idag i alla fall. Det är bra. Jag vill så mycket.

Problemet löst?

2012-01-24T15:16:00.001+01:00

Jag är less på att bråka om hårborstning.

Kurragömmavabbande

2012-01-23T19:41:00.002+01:00

När jag kom hem från jobbet idag försökte jag avgöra ungens hälsotillstånd. Hon var sval som en filbunke. Farmor sa dock att hon verkat febrig under dagen och inatt låg hon och feberpratade med mig mellan klockan två och fyra. Hur vet man om febern har gått över eller om den tänkt komma tillbaka nästa natt? funderade jag.

Det är nämligen inte helt lätt att övertala sig själv att vara hemma när man väldigt gärna vill gå till jobbet och när barnet dessutom helst av allt vill gå till förskolan, men jag bestämde att det var säkrast att stanna hemma en dag till.

-Vi kan göra något roligt! sade jag när jag försökte övertyga henne om att det är jätteroligt att vara hemma.
-Ja, vi kan leka kurragömma!
-Okej! Jag ringer till jobbet och säger att jag måste vara hemma och leka kurragömma imorgon, sade jag och så slapp jag mer tjat om förskolan.

Sen lekte vi kurragömma. Ungen är smart. Hon letade efter något rött, hörde jag henne säga. Jag är också smart. Jag gömde min röda tröja på ett ställe och mig själv på ett annat. Mindre smart är det att Is alltid är där jag har gömt mig. Jag hade krupit ner under täcket i sängen bland annat. Skitosynlig var jag, men Tesla hittade mig direkt eftersom Is klev omkring på mig och visade att jag inte bara var luft.

Henrik kom hem precis när vårt APT började och jag tänkte att det var roligare att komma en kvart sent än att inte komma alls, så jag mötte honom med en puss i dörren. När jag kom hem igen hade Tesla somnat i hans knä. Och nu har hon lite feber igen. Det känns skönt att få bekräftat att jag gjort rätt som sagt att jag behöver vabba imorgon. Tack febern! Nu har du gjort ditt! Nu kan du ge dig iväg!

Lite värdelöst

2012-01-22T19:07:00.002+01:00

Tesla blev sjuk natten till i fredags. Henrik vabbade.

Feber sitter vanligtvis i många dagar. Imorgon är det min tur att vabba, men jag tänkte att jag först skulle kolla om farmor ville vakta barnet. Farmor kunde lite. Till klockan två. Till dess får jag komma hem. Det känns lite värdelöst. Jag hade inte brytt mig så mycket om jag fått vabba på förmiddagen, men på eftermiddagen/kvällen hade jag velat vara med på personalmötet på jobbet. Den tiden var farmor upptagen, Sabina jobbade just då och Henrik vet inte när han kommer hem från ett möte... Känns inte helt troligt att jag hinner dit.

Ska man se det positivt så vill i alla fall Tesla väldigt gärna bli vaktad av farmor. Hon tyckte att jag och Henrik kunde gått och jobbat idag så att farmor kunde komma på en gång.

Och så är det snö ute och jag och Tesla har åkt snowracer, för det får barn göra om de bara är lite febriga. Så det så!

Olika sorters frukost

2012-01-21T22:24:00.003+01:00

Jag har en bild av folk i allmänhet tycker om att starta sina helger med en god frukost i lugn och ro.

Mina helger brukar starta senast runt 8, då Tesla tycker det är dags för mig att gå upp. Själv har jag just på lördagar behov av att sova igen all tid jag glömt att sova under veckan. Idag innebar det att jag gick upp och gjorde en smörgås åt Tesla och sedan lade mig igen. Jag tror dock att jag kände mig pigg nog att läsa. När Tesla druckit lite, slabbat med sina två glas och ätit upp gurkorna (utan att smaka på smörgåsen) ville hon leka vattenlek. Så det gjorde hon, tills hon kom på att hon frös (hon har ganska mycket feber för tillfället). Då kröp hon ner i sängen och gosade och läste böcker. Vid tio badade vi en stund tillsammans och efter det var det dags för helgfrukosten.

Helgfrukost gör jag så här:
1. Plockar fram det Tesla vill ha.
2. Diskar Is matskålsbricka och ger honom rent vatten.
3. Börjar göra i ordning min frukost.
4. Tömmer diskstället och diskmaskinen.
5. Plockar i saker i diskmaskinen. Tar eventuellt en tugga av min smörgås.
6. Börjar torka av diskbänken. Dricker en klunk yoghurt.
7. Får syn på prickar på kaklet bakom spisen. Torkar kakel.
8. Går till badrummet med gamla disktrasan. Kör kanske igång en maskin tvätt.
9. Kommer på att jag kanske ska vattna blommorna och gör det.
10. Tar fram en ny disktrasa eftersom jag hittat något mer att torka.
11. Kommer på att jag skulle äta frukost. Sätter mig. Äter. I bästa fall.

Vet ni. Jag är inte så förtjust i helgfrukostar.

Vardagsfrukostar är så mycket trevligare. Då gör jag så här:
1. Häller havregryn och vatten i en tallrik som jag ställer i mikron.
2. Medan jag väntar på gröten hinner jag ge Is rent vatten samt tömma diskmaskinen.
3. Sätter mig vid datorn och äter i lugn och ro.

Ibland känns det lite som att det här hemmet försöker döda mig. I veckorna har jag inget problem med lite (alltså lite) smuts, men så fort jag kommer hem på fredagen måste jag dammsuga. Den här veckan var jag förutseende och dammsög innan jag lade mig på torsdagen istället. Men så fort det blir helg hittar jag ändå massa smuts. Idag har jag, förutom att torka rent saker, rensat Teslas skrivbord samt sorterat in viktiga papper i pärmar. Det var bra, men jag snubblar fortfarande över duplojärnvägen i vardagsrummet. Alla tyger jag köpte på Ikea för tre veckor sedan ligger fortfarande orörda. Ingen tar initiativ till att måla om taket i badrummet, trots att materialet redan finns hemma. Taket i sovrummet flagar. Det står lådor med saker som ska säljas överallt. Det är nästan så att det finns orsaker till att jag varit så grinig idag.

Ska vi se dagen från den ljusa sidan så har jag hunnit läsa ut en bok jag började med igår kväll.

När man inte riktigt förstår

2012-01-17T22:45:00.004+01:00

Om man inte är så himla petig med kvartar hit och dit så kan man ju lätt sammanfatta Teslas schema såhär: Som mest 6:45-17 alla dagar utom torsdagar samt var tredje fredag då hon istället går hem senast 13:30. Då låter det enkelt i alla fall.

Frågan är hur petiga de är. På morgonen när man kommer har jag nyligen observerat att de skriver upp tiden. "06:50 Tesla". I vilket syfte? undrar jag. Kontroll är det enda jag tänker på. Men vad vill de kontrollera? Vad vill de uppnå? Vi har inte stämpelklocka på förskolebarn i den här kommunen.

Men å andra sidan har jag inte så höga tankar om den förskolans ledning heller. Den senaste nyheten kom via mail förra veckan. All administration ska ske från den största förskolan inom enheten. Så om exempelvis Henrik hade varit skriven som arbetslös och Tesla 15-timmarsbarn tidigare så hade inte han kunnat lämna in en ny överenskommelse om omsorgstid via hennes förskola, utan behövt gå till kontoret på en helt främmande förskola för att göra det. Verkar lätt och smidigt va?

Sen var det ju det här med att alla förskollärare på Teslas avdelning slutar... De löste det genom att omfördela personal mellan avdelningar och förskolor, precis som de brukar. Tesla får förutom de två barnskötarna som är kvar (som jag verkligen gillar), en förskollärare hon haft i 1,5 år förut, en barnskötare hon haft i 1 år förut samt en barnskötare som tydligen vikarierat lite. Det kändes så pass tryggt att jag lät bli att ställa henne i kö till min förskola. Jag tycker ju inte att barn ska behöva byta förskola alls helst. Men med en tillräckligt muppig ledning kan det bli nödvändigt... Hoppas inte!

Omställning

2012-01-17T21:20:00.003+01:00

Igår fick Henrik plötsligt ett jobb. Det är konstigt. Vissa människor söker jobb efter jobb utan att få något. Henrik har kört med en annan metod. Han har inte sökt några jobb utan bara suttit hemma och väntat ett halvår. Igår blev han bjuden på lunch och sen hade han plötsligt jobb. Idag började han.

Det är en sjukt konstig omställning. För mig. Här har jag lämnat Tesla på förskolan varenda dag hela hösten och hämtat henne de dagar jag slutar vid ett. Alla andra dagar har Henrik hämtat tidigt. Nu finns det ingen logik i något alls. Ingen dag är den andra lik. Henriks tider är olika dag för dag och han jobbar på olika platser. Konsult kallas det visst. Imorgon ska han till Västerås. Han lämnar Tesla och jag hämtar. Helt bakvänt. Hur ska jag komma ihåg att inte väcka barnet halv sju? Ska jag varje dag jag lämnar Tesla och Henrik hämtar behöva säga att jag inte har en aning om när hon blir hämtad, "men säkert nån gång mellan tre och fem"?

Jag hoppas att det inte tar alltför lång tid innan bitarna börjar falla på plats. Just nu känner jag mig sjukt förvirrad. Jag vill inte behöva komma ihåg att säga tider varje dag. Funderar på att lämna in ett "worst case"-schema, dvs. de tider Tesla som längst går, om jag både lämnar och hämtar. Så får de räkna alla dagar hon kommer senare eller går hem tidigare som bonus. Då är problemet löst för förskolans del, men jag behöver ändå veta vem som ska hämta och lämna dag för dag...

Perfekt present

2012-01-17T20:20:00.002+01:00

Vet ni vad jag tycker är skönt? Jo, att få en present som känns helt perfekt för just mig.

Det fick jag igår. Av mina kollegor på jobbet.

Tillsammans med nedanstående blomsterarrangemang fick jag ett presentkort på Tom Tits.

Det känns som att de förstått hur jag är. Att jag vill ha upplevelser. Inga prylar fyllda med ångest. Ännu bättre var att de hade förstånd nog att inte sjunga för mig i matsalen, utan sen, i personalrummet utan alltför mycket folk närvarande. Då överlevde jag det också. Tack!

Förändringar

2012-01-15T18:24:00.003+01:00

Ibland när saker händer händer det att det händer snabbt.

Kvällen innan vi gav oss av till fjällen mailade jag min moster och påtalade att jag tycker att mormors läge känns opålitligt. Magen är ständigt i kaos och blodsockret åker hit och dit. Dagen innan jag var där stod det i anteckningarna att hemtjänsten ringt ambulans. Jag skrev att jag funderade över hur länge hon kan bo kvar själv.

Igår när jag kom hem till mormor sa hon att hon hade bestämt sig för att hon ska flytta till ett äldreboende och imorgon ska de ha möte angående det. Snabba bud. Sen vet man ju inte hur lång tid det tar innan man får en plats... Jag håller alla mina tummar för att det ska gå att få en plats på boendet som ligger granne med Teslas förskola. Det skulle kännas så bra. Då vet jag att mormor i alla fall får underhållning av skönsjungande förskolebarn med jämna mellanrum.

Jag tycker det här känns jättebra i alla fall. Jag förväntar mig att de har en helhetssyn på vård och omsorg och att man slipper ha kontakt med fyra olika aktörer som inte samspelar alls. En person inom hemtjänsten som jag stötte på igår sa att mormor skulle kunnat bo själv längre om bara sjukvården tagit hälsoproblemen på större allvar. Men under nuvarande förutsättning tyckte hon också att en flytt var det bästa alternativet.

Den enda nackdelen är katterna. För vad gör man egentligen med två katter som ingen kommer vilja ha? Den ena är skygg och överviktig. Den andra är väldigt trevlig, men är allergisk och kliar sönder sig, så att man får räkna med veterinärbesök varannan månad. Jag vill inte behöva avliva dem, men jag har svårt att se andra utvägar. Vuxna katter har inget andrahandsvärde och det är hemskt.

Målade naglar

2012-01-15T18:18:00.002+01:00

Har jag...
1. ...drabbats av 30-årskris?
2. ...umgåtts för mycket med min syster?
3. ...varit ledig för länge?

Hemresedagen

2012-01-14T23:10:00.003+01:00

På torsdagsmorgonen packade vi bilarna och tömde vår lägenhet. Tesla fick skidor och sele och så bar det av mot skidbacken. Hon skulle åka den långa knappliften. Den hon trillade i dagen innan. Hon var mycket övertygad. Jag och Henrik hade varken liftkort eller snowboardar med, så Henrik gick före upp för att hjälpa till vid avstigningen och jag gick bredvid liften. Det gick toppenbra! På vägen nerför backen bromsade vi Tesla med hjälp av selen och styrde henne lite så att hon svängde runt de uppsatta djuren. Just det där med att svänga tyckte Tesla egentligen var ganska överflödigt. Man kan ju lika gärna köra störtlopp direkt dit man ska istället för att tramsa och svänga. Då var slalombanan med uppsatta djur till bra hjälp. Jag svängde henne lite lagom och hon åkte och kramade vartenda djur. Det blev flera vändor med knappliften och Tesla trillade inte en enda gång. Så fort hon kom upp sa hon att hon ville åka igen. Och då menade hon inte i backen, utan uppför liften. Efter en timme frös Tesla så vi värmde oss i värmestugan en stund. Sen ville Tesla åka pulka. Jag orkade inte gå till bilen och hämta den, men i Trollens snölekland fanns det mycket saker att låna. Där for vi runt resten av förmiddagen och vid halv tolv lämnade vi tillbaka utrustningen och gick och åt i bistron. Tesla valde inte köttbullar för första gången.

Efter en sista åktur i traktorn fick jag med mig Tesla till bilen och vi började vår resa hem. Det var totalt jättetråkigt att sitta i bilen i 6 timmar nästan konstant, tyckte både jag och Tesla. Att lämna ett vitt, vackert landskap och åka genom ett allt mörkare Sverige kändes ganska omotiverat. Hade gärna stannat i fjällen några dagar till. Om det inte varit för den där katten som längtat efter oss så.

Onsdag ovanför molnen

2012-01-14T21:35:00.004+01:00

Eftersom Tesla inte somnade förrän halv elva på tisdagskvällen så tänkte jag att hon skulle sova länge på onsdagen. Men är det något man borde veta vad gäller Tesla och sömn så är det att hon sällan gör som man tänkt sig. Hon klev upp vid halv åtta som vanligt, så när jag, Henrik, Adam och Linnea gav oss ut till backen vid nio fick barnvakten förflytta sig från sängen till soffan. Till Tesla hittade jag barnprogram på TV och för en unge som aldrig ser på sånt hemma är det rena lyckan.

Vi åkte iväg mot Tandådalen där det snöade. Tog första bästa lift upp på toppen och förvånades över att det där var alldeles klart och solsken. Molnen låg en bit ner. Åkte mot Östra Tandådalen och hittade massa snörik offpist av bästa sort. Helt fantastisk åkning! Snömolnet for omkring lite som det kände för, men det var milt trevligt väder. Åkte några åk fler än vi egentligen hade tid med innan vi tog oss tillbaka till Hundfjället för att äta lunch.

Vi hade tänkt åka snowboard i Hundfjället på eftermiddagen, men snowboardåkandet fick ett abrupt slut då vi möttes av ett ledset och besviket barn, vars barnvakter förvisso var vakna, men fortfarande inte hade stigit upp. Barnets far fick ett synnerligen välmotiverat utbrott på dem och lovade barnet att han skulle följa med henne och åka skidor efter lunchen eftersom det var i det den stora besvikelsen låg. Vi gick till bistron som vanligt och Tesla åt köttbullar för tredje dagen i rad. Sen följde jag och Henrik med henne till Trollens snölekland där hon gled runt på sina skidor. Rullbandsliftarna och karusellliften var det som lockade henne mest.

Men sen ville hon upp i den stora backen också. Jag gick och köpte en sele och med den var det lätt att dra henne upp till Trollens fäbod där vi tittade in i alla hus; ladugården, trollskolan, björnidet och trollkyrkan. Det roade Tesla, men helt nöjd var hon inte. Hon skulle ju åka i den riktiga backen. Så vi förklarade för henne att hon i så fall behövde åka knappliften upp, och jodå, det skulle hon. Henrik åkte några liftar före för att kunna hjälpa till vid avstigningen och jag åkte liften efter henne. Det gick riktigt bra, men på eftermiddagarna är inte liftspåren alltid så jämna och fina som man kan önska. Vid ett gupp föll Tesla omkull, men fortsatte att släpas med liften. Hennes mamma hoppade blixtsnabbt ikapp (så snabbt man nu kan hoppa uppför en backe med en snowboard på ena foten) och fick loss henne ungefär samtidigt som hon ändå skulle trillat loss. Jag prövade att åka nerför backen med snowboarden på och det gick bra att bromsa henne med selen trots att snowboard och skidor inte åks på samma sätt. Trots missödet i liften ville Tesla genast åka upp igen. Den gången åkte jag liften före, för att snabbt kunna hoppa av om hon skulle trilla, och Henrik tog liften efter. Hon tog sig förbi stället hon föll på första gången, men åkte ner i en svacka bredvid liftspåret som blev för svår att komma upp ur. Jag hoppade av redan när jag såg vad som skulle kunna hända och fick loss henne ganska snabbt. Tesla var ledsen och ville att Henrik skulle bära henne ner för backen. Vi insåg att klockan redan var halv fyra och att ungen behövde energi. Beslöt oss för att gå hem och äta mellanmål, men precis då ringde Linnea och sa att de givit upp för dagen och kunde vakta Tesla. Hon mötte upp oss på vägen och jag och Henrik gick ut och åkte kvällsåk. Långliftarna, där jag ville åka, hade förstås redan stängt, så vi fick nöja oss med några vändor upp i sittliften. Provade en ny knapplift som vi hittade halvvägs ner för backen. Lamporna i den sken i växelvis i rött och grönt och vi hamnade i Trollskogen där det också fanns tuff belysning. Det gillade jag.

Det tråkiga med att åka snowboard på kvällen, både i Hundfjället och Tandådalen, är att de upplysta, alltså öppna, nedfarterna inte alls är de som tilltalar mig. Dessutom är det alltid sittliftar (kallt som fan) och knappliftar (ont som fan) som är öppna. Jag gillar ju ankarliftar bäst. Backarna är typ gröna och platta eller svarta och isiga, vilket gör att jag inte ens tycker det är särskilt roligt att åka. Röda backar är alltid bäst. Det blev inte så många åk, men vi fick i alla fall avsluta snowboardåkandet på ett bra sätt. Tack Linnea! När vi kom tillbaka hade Greger och Linnea tagit bilen till en mataffär med lite större utbud än den fasansfulla chips- och läskaffär vi bodde bredvid. Medan Greger lagade maten tog jag med Tesla till poolariet. Jag ville ju också virvla omkring i kanalen, bubbla och simma ut utomhus.

På kvällen nattade jag Tesla enligt "jag berättar hur många sagor du vill bara du ligger ner och har lampan släckt"-metoden. Kände mig väldigt nöjd med den, för redan 20:30 sov hon. Vi spelade kort allihopa. Det är inte varje dag man lyckas få mina bröder och min man att göra sånt. Jag, Linnea och Adam spelade varje kväll nästan.

Trivsam tisdag

2012-01-13T23:41:00.005+01:00

På tisdagen var det Linnea och Adams tur att vara barnvakter och Tesla hade blivit lovad att få åka skidor, så vid nio bar jag iväg henne till uthyrningen. Utan skor för enkelhetens skull. Greger som precis hade masat sig upp ur sängen kom en stund därefter och hyrde snow blades. Verner fick vi inte upp alls.

Jag, Henrik och Greger åkte omkring i Hundfjället. Här ovan har vi min favoritpipe. Hittade även snörik fin offpist som jag minns sen jag var där med mina datalogikompisar åren 2003-2005. Som snowboardåkare är det ibland svårt att transportera sig till vissa backar eftersom marken inte lutar rätt, men Micke släpade mig alltid till de fina backarna med sina stavar. Det minnet vaknade till liv när jag fick syn på Gregers stavar när han klev av liften där.

Varje gång vi kom ner till Långliftarna kunde vi hälsa på hos Tesla och skidorna. Hon åkte rullbandslift och karuselllift och hade riktigt bra balans ner för den lilla backen.

Lunch blev det som vanligt i bistron. Fisk till mig. Tesla körde på köttbullar, som vanligt. Hon var helt överlycklig över att barnvakterna låtit henne åka hundspann. Efter maten tog de med henne till poolariet. Det var uppenbarligen också en upplevelse för på kvällen berättade hon massa om det för mig. Bland annat att man kunde simma ut utomhus och att det fanns bubblor.

Efter lunch hyrde även Verner snow blades. Han hade aldrig stått på skidor förr, så vi fick ägna en stund åt att lära honom, vilket inte är helt lätt för mig som heller aldrig har åkt skidor utför. Två åk fick han på sig. Sen tog vi knappliften över till Tandådalen, eftersom det var där det skulle vara kvällsöppet. Hann tyvärr inte ta oss till de roliga backarna i öst utan fick nöja oss med Norrbacken och de upplysta nedfarterna på framsidan en stund innan det började kännas så kallt och slitet att vi ville åka hem.

Tesla ville egentligen ut i skidbacken igen, men det var lite sent för det. Hon löste det på sitt sätt. Genom att åka inomhus.

Tesla bestämde att Greger skulle natta henne och jag, Linnea och Adam passade på att spela en omgång Power grid. Nattningen gick väl sådär, så mot slutet av spelet satt Tesla i mitt knä istället och i slutändan fick jag lägga mig med henne. Hon somnade vid halv elva. Somna sent och vakna tidigt ägnade hon sig åt alla dagar.

Tisdagen var den bästa snowboarddagen. Det fanns en del nysnö att åka i och temperaturen höll sig på en rimlig nivå på några minusgrader. Helt perfekt!

Kall måndag

2012-01-13T19:05:00.003+01:00

På måndag morgon klev vi upp, pigga och glada. Tesla överlämnades till barnvakterna Greger och Verner och jag, Henrik, Linnea och Adam tog på oss snowboardgrejer och gick ut i backen till klockan 9. Termometern visade 17 minusgrader.

Förmiddagen spenderade vi i Hundfjället. Det blåste och var kallt och vi hamnade vid Långliftarna, eftersom man fryser mindre om man åker ankarlift. Förresten är det där de roligaste backarna finns. Vi hade sagt att vi skulle äta vid tolv, men redan vid elva kände vi att det var läge för en paus. Hade lite svårt att få tag på barnvakterna, men till slut kom de gående från pulkabacken. Vi lämnade onödiga saker i lägenheten och gick till bistron för att äta. Köttfärslimpa till mig och Henrik och köttbullar till Tesla. Efter maten dog sällskapet i soffan. Jag stod bredvid och såg tiden i snowboardbacken rinna iväg. Över två timmars paus blev det.

När sällskapet väl vaknat till liv och jag dragit på mig en extra munkjacka beslöt vi oss för att pröva transportliften till Tandådalen. Två långa knappliftar på någorlunda platt mark. Ibland lutade det uppför, ibland nerför. Det snöade och var riktigt härligt att bara glida med genom skogen. Det var skönt med ett ställe med lite mildare väder.

Kom upp på Tandådalens topp och började åka mot Östra tandådalen där det finns mycket roliga backar. På vägen försvann Linnea och Adam, så jag och Henrik stannade i nästa backe, Åsbacken, för att vänta in dem. Det var fullt med lössnö och väldigt roligt att åka. Fast sällskapet hade visst tagit sig förbi oss och återfanns lite österut. När vi skulle gå på ankarliften sa det ritsch och plötsligt var inte mina byxor så hela längre. Åkte något åk till, men sen var det dags att åka tillbaka till Hundfjället där de hade öppet till 18. När vi kom ner i Tandådalen fick jag för mig att gå in på Skistarshop och leta nya termobrallor. Jo, tjena. Vanligaste priset var 4495 kr. Precis min prisklass! De billigaste jag hittade, för en tusenlapp, satt inte ens bra. Gick in på Ica och köpte nål och tråd istället och hoppades att det skulle gå att sy ihop byxornas gren igen.

Liftade vidare till Hundfjället och fick syn på Stadium. Gjorde en kontroll av priserna och konstaterade att de var detsamma som på Stadium på andra platser i landet. Provade hundraarton par byxor och tyckte några av de billigare (699 kr) var bäst. Det svåraste var att välja om jag skulle ha svarta i en nyans som inte matchade jackan eller om jag skulle ha rosa. Jag gillade nämligen de rosa och det känns som en fördel att man lätt blir igenkänd av sitt sällskap.

När jag väl bestämt mig och kom till kassan så undrade killen där om jag inte skulle köpa en jacka också, eftersom man då fick byxorna till halva priset. Jag hade naturligtvis sett det erbjudandet, men vågade inte tro att man kunde kombinera som man ville. De lila everest-jackorna som Henrik nästan lurade mig att köpa när han köpte sin jacka fanns, till reapris här också. Dock inte i min storlek. Då bestämde jag mig för att ta en svart istället. Jag hade ju ändå inte kunnat ha en lila jacka till de rosa byxorna... Lämnade affären och kände mig riktigt nöjd trots att jag blivit en tusenlapp fattigare.

Klockan var nästan fem och vi hade ingen lust att ta oss ut i kylan mer så vi gick hem. Barnet och barnvakterna var borta. De hade tydligen suttit inne hela eftermiddagen och precis lyckats ta sig ut. Jag längtade efter mitt barn och letade upp dem. Tesla kastade snö och var världens lyckligaste unge. Efter en tur till Stadium för Gregers räkning gick vi in. Henrik hade fått äran att laga maten igen.

Linneas kommentar om mina byxor var: "Jag trodde du skulle köpt nål och tråd och sytt ihop de gamla". Det verkar som att hon känner mig lite väl bra. På kvällen vallade jag snowboardarna och sydde ihop mina byxor. Svarta lekbyxor och rosa snowboardbyxor tycker jag låter som en bra fördelning.

Min gamla jacka, som var nästan identisk med den jag köpte men lite kort, gav jag till Linnea som också hade en sån jacka som var ännu kortare. Kändes väldigt bra att det fanns något vettigt att göra med den. Jag vill inte samla på mig kläder som inte används.

Jag känner mig för övrigt mycket nöjd med både jackan och byxorna.

Födelsedagen 30

2012-01-13T18:45:00.003+01:00

På min födelsedag klev jag upp 06:45. Två timmar senare hade jag skrapat några väldigt isiga bilrutor och fyllt bilen med packning. Bilen körde jag sedan mot Västerås där jag reflekterade över att vändplanen utanför min bror är väldigt liten. Jag vände bilen och började backa in mellan de två stenarna. "Boonk" lät det när jag körde på den tredje stenen som jag hade hunnit glömma fanns. Jag skyller självklart det dåliga minnet på att jag blivit så mycket äldre under natten att hjärnan inte hunnit med. Jag hoppas att bilen lagar sig själv. Adam säger att det bara är en estetisk skada och att man kan be dem fixa den nästa gång bilen ska in på service. Det låter lagom avancerat. Men ännu bättre vore det om den bara blev lagad utan att jag behövde bry mig.

Jag slog mig ned i baksätet tillsammans med två snowboardar, Henrik och wordfeud och så for bilen vidare. Vi stannade i Vansbro och åt pizza, för det hör till. Sen körde vi några mil till och stannade i Malung och köpte mat. 15:57 var vi framme i Hundfjället. Ganska lagom med tanke på att vi hade tillgång till vår lägenhet från 16. Linnea och Adam hade redan hunnit åkt lite snowboard och Verner hade suttit och degat nånstans.

Vår lägenhet var 54 kvadratmeter liten, men mycket väldisponerad. Öppet kök, matplats och vardagsrum och så två små sovrum med två våningssängar vardera. Gott om garderober. Jag har i och för sig alltid min packning i väskan när jag är bortrest, men garderoberna var bra att förvara nyvallade snowboardar i när man inte ville bära ut dem i skidförrådet, som fanns ute på altanen. Toalett och dusch låg i separata rum, vilket var himla smart när man är så många som delar utrymme. Boendet var inget extra, men trots att det var billigt kan jag inte hitta något att anmärka på. Det bästa var närheten till liften, att ha restaurang några meter bort i korridoren och poolarium en trappa ner.

Jag, Linnea, Henrik och Tesla gick och handlade mat, som Henrik lagade. Efter maten upptäckte jag att jag inte kan sitta still. Tog undan disken och fixade det mesta själv trots att det var min födelsedag och det borde varit jag som satt och latade mig. Som födelsedagsfika fick det bli en stor bullbakelse, eftersom wienerkransarna som jag velat ha var slut i affären.

Kvällen fortskred och jag somnade i Teslas säng och beslöt mig för att sova kvar där under natten. Sov fantastiskt gott!

Snipp snapp slut så var den födelsedagen slut.

Fint

2012-01-11T12:58:00.001+01:00

I morse snöade det nere i Tandådalen, men när vi kom upp på toppen var det klar himmel och strålande sol.

Kolla!

2012-01-09T20:50:00.001+01:00

Det händer mycket konstigt när man blivit 30. Jag klär mig ju aldrig i rosa, men nu har jag plötsligt rosa termobyxor! Blev även ägare till en ny svart jacka, en sådan som jag egentligen trånade efter i lila.

Jag skyller allt på mina gamla byxor som sprack när jag skulle gå på ankarliften.

Nyckelpiga

2012-01-08T19:57:00.001+01:00

Tesla ritade en nyckelpiga åt mig när vi åkte bil idag.

Nya grejer

2012-01-08T10:07:00.001+01:00

När man börjar ett nytt årtionde i sitt liv ska man naturligtvis testa nya grejer. Vad sägs om att backa in i en sten? Det hade jag aldrig gjort förr.

Dan före dan

2012-01-07T22:24:00.003+01:00

Nämen. Den vanliga födelsedagsångesten har inte infallit än. Jag går omkring och är nervös för allt som skulle kunna gå fel de kommande dagarna istället. Och så håller jag fortfarande på och nattar barn, fast klockan är långt efter 22. Vissa dagar vill det sig inte. Alls.

Jag gissar att min födelsedagsångest kommer först om en vecka. Det är nog inte att bli äldre som är jobbigt, utan att bli firad.

Nu har jag öppnat

2012-01-07T19:10:00.001+01:00

Det var kor i paketen.

Får jag?

2012-01-07T18:42:00.002+01:00

Om man tycker att man har goda skäl, får man öppna födelsedagspresenterna en dag för tidigt då? De har ju faktiskt legat här i flera dagar...

Januarilovet börjar

2012-01-05T22:16:00.006+01:00

Jag klagar ofta på att dagarna räcker till så lite, men ibland är det tvärtom.

Jag började dagen med att jobba i 5,5 timme och hann fixa klart det mesta i mina ommöbleringsprojekt. Kan ju vara trevligt för mina kollegor om saker och ting är i ordning när vardagen börjar igen, särskilt som jag själv inte är där, tänker jag.

När det nästan var dags att gå hem ringde min bror och sa att han var på Arlanda och skulle komma på besök. Jag fick namnsdagskramar, tidiga födelsedagskramar och hejdåkramar av kollegor och några barn och gick och hämtade Tesla. Vi kom hem ungefär samtidigt som Greger kom hit.

Under eftermiddagen har vi pratat, lekt och byggt några tuffa kulbanor. Till middag lagade jag potatisgratäng som vi åt tillsammans med julskinka (vi har som tradition att köpa en efter jul) och rostbiffen som var kvar sen nyår. Det kändes som fredagskväll, så jag lät Tesla vara uppe länge. Först när jag gick för att starta Gregers bil med kablar fick Henrik natta henne.

Jag har känt mig riktigt ledig idag. Det är kanske inte så konstigt. 10 dagars januarilov väntar. Jag upplever det som lite lyxigt att börja sin ledighet samtidigt som de flesta andra avslutar sin.

Årets första vardag

2012-01-02T19:36:00.004+01:00

Ibland är mitt jobb som semester och ibland blir man helt slut. Idag är jag helt slut, vilket jag skulle kunna hitta 38 bra orsaker till, men jag skiter i att rabbla dem här. Den enda sanna nackdelen med dagen är att min fot är helt paj. Jag har uppenbarligen gått en del. Märkte inget av det så länge jag var på jobbet, men när jag kom hem värkte till och med benet, så jag låg i sängen medan Henrik gjorde mat.

Mormors lås var enkelt fixat i alla fall. Jag ringde i morse och när jag gick förbi på vägen hem så fungerade det. Som smort! Jag orkade däremot inte ringa om min telefon. Får samla energi till det senare.

Summering av 2011

2012-01-01T22:14:00.005+01:00

Jag gillar det här med att sammanfatta sitt år i samband med att nästa år börjar, men hände det verkligen något mer än att jag jobbade förra året? funderade jag. Jag vill helst inte tjuvkolla i mina gamla bloggar, utan skriva ner det som jag faktiskt minns. Det måste vara det som var det viktiga, det man minns.

Efter ett tags funderande har jag kommit på att jag minns en del ändå.

Året började med att Skimra var sjuk. Vi medicinerade, tvångsmatade och tvångsvattnade och var på så sätt bundna till hemmet. Jag gissar att det är ett av få tillfällen i livet man ser det här med att ha arbetstider som gör att man ständigt går om varandra som något väldigt positivt. Hon kunde få mat med som mest 4 timmars paus. För att komma upp i tillräcklig total mängd fick vi ofta ge henne vatten var tionde minut när vi hade möjlighet. Vi åkte fram och tillbaka till Ultuna och så småningom började Skimra äta och dricka själv igen. För att sedan sluta äta... På vår förlovningsdag den 26 mars kom vi iväg på en efterlängtad tur till snowboardbacken, men när vi kom hem insåg vi att Skimra även slutat dricka igen. Den natten fick bli hennes sista.

Parallellt med Skimras sjukdom blev vi terroriserade av tidningsbudet som uppenbarligen inte gillade att jag klagat på uteblivna tidningar. I januari sänkte influensan hela familjen och under den veckan började jag och Tesla titta på Vem?-filmerna på SVTplay. Dessa filmer fick sedan bli min utgångspunkt för vårt Kompis-projekt på jobbet.

I april hann jag vara kräksjuk en sväng, men Tesla klarade sig, så vi kom iväg till Karlstad där vi kunde fira påsken tillsammans med alla syskon. Det innebar i praktiken att Greger och Verner satt inne i lägenheten vid varsin dator medan jag, Linnea och Tesla först var på marknad och sedan satt på Vänerns strand (!) resten av dagen.

I maj började de stamrenovera här. Henrik och Is flyttade hem till Henriks föräldrar, medan jag och Tesla bodde hemma i dammet, då det är väldigt bekvämt att ha nära till barnets förskola och sitt eget jobb. Det jobbigaste med stamrenoveringen var att äta frukost medan de bilade så att huset skakade. Då längtade jag verkligen efter att börja arbeta heltid så att Tesla skulle slippa äta frukost hemma. Det gjorde jag den 1 juni, vilket även var dagen då jag formellt tog över ägandet av mammas bil.

Midsommar firade vi på landet, där jag sedan lämnade kvar Tesla, som fick umgås med sina engelsksvenska kusiner. Under tiden var jag och mina syskon i Sala och tömde mammas hus. Vi fick även avliva fina Maja eftersom det är svårt att hitta någon som vill ha en 11-årig katt med öronproblem. Det är tur att det aldrig är den som är död som lider. Jag bestämde mig för att jag också vill sluta mitt liv genom att avlivas. Innan jag blir en börda för min omgivning.

Vi blev klara i Sala lagom till Henriks 35-årsdag, då jag hämtade hem Tesla från landet. Under våren hade Henrik lagt ner sitt internetcafé, så sedan var vi för första gången lediga alla tre samtidigt. Jag borrade, satte uppe hyllor och fixade i hemmet. Men jag insåg att det var konstigt att jag inte fått tag på min mormor och på måndagskvällen gick jag och Tesla dit. Ingenting var som det skulle. Mormor berättade saker som verkade totalt orimliga och så småningom kom det fram att hon inte tagit sitt insulin som hon skulle. Hon klarade inte heller att resa sig ur fåtöljen, varken med min eller ambulanspersonalens hjälp. Så vi åkte ambulans till Danderyd och mitt i natten tog jag mig hem därifrån med hjälp av diverse nattbussar. Mormor blev inlagd på sjukhus och jag ofrivillig kattvakt. När jag väl gick för att se till katterna visade det sig att mormor lyckats släppa ut ena katten som nu fanns på ett djursjukhus. Där fick jag hämta henne och sen hade jag en katt att medicinera två gånger om dagen. Mormors 80-årsdag fick vi fira på sjukhuset...

Veckan därpå åkte jag och Tesla iväg på läger i Finnåker. På lägret åt man god mat, sen åt man god mat och så åt man god mat. Däremellan ägnade man sig åt diverse aktiviteter i sällskap av fina människor med barn. Som att leva i en annan, bättre, värld. Vi kom hem på Teslas födelsedag och hon fick en cykel, men grät ändå över att den inte var en griskulting. På hennes födelsedagskalas två dagar senare hade hon sån tur att hon fick en griskulting som Linda lyckats få tag på.

Jag hade fått för mig att jag behövde jobba en vecka under sommaren, så precis när jag lärt mig att njuta av livet som ledig och inte längtade efter jobbet längre så skulle jag dit. Ganska otaktiskt faktiskt, men jag gillar ju alltid mitt jobb, så det gjorde inte så mycket heller. Eftersom det knappt kändes som jag hunnit vara ledig bestämde jag att jag nästa sommar ska vara ledig från midsommar tills det är dags att byta avdelning innan terminen börjar. Sju veckor i följd eller vad det kan bli.

För första gången lyckades vi denna sommar ta oss i väg på semester med familjen. Till Gotland, som jag så länge önskat. Det var en innehållsrik och trevlig vecka som började tillsammans med Ida i Katthammarsvik, gick vidare till norra Gotland och avslutades i Kneippbyn tillsammans med Micke, Ylva och Kasper.

Sen började vardagen och hemtjänsten gjorde mig tokig genom att ideligen ringa om saker som inte är mitt ansvar. På jobbet skolade vi in nya barn och sen fick jag plötsligt erfara hur det är att jobba utan avdelningskollegor. Det var otroligt lärorikt på många sätt och jag kunde se hur jag utvecklades av det. Men särskilt roligt är det inte. I alla fall inte i jämförelse med hur fantastisk det är när de är där.

Hösten har bara lunkat på och jag kan inte minnas att jag gjort så mycket speciellt. Min ork att träffa människor försvinner ofta när sommaren tar slut, men jag är väldigt glad att Karin (HYLK) och Love kom hit på besök liksom att jag och Tesla åkte och träffade min gamla klasskamrat Therese. Vi har även hunnit med många Matlag med fina människor och Tesla har börjat på Skogsknytte. Min bror har vi träffat då han varit hemma från Kosovo.

Sen blev det jul här hemma tillsammans med två av mina tre syskon och nyårsafton var visst igår.

Nu är det ett nytt år som jag har bestämt ska bli fantastiskt. Jag har samtalat lite med mig själv och kommit fram till att jag måste se till att Hanna-Hanna uppskattar sin tillvaro lika mycket som jobb-Hanna uppskattar sitt jobb. Det gör man genom att ta sig för saker, kanske fast man inte riktigt orkar och genom att våga umgås med andra människor. Hur jag ska lyckas med det vet jag inte, men en bra början är alltid att försöka.

Nyårsdagen

2012-01-01T22:11:00.003+01:00

Dagen började fint med sovmorgon. När jag kände mig tillräckligt utvilad lade jag mig och läste en stund. Halv elva steg jag upp och möttes av världens finaste unge som precis vaknat och kom springande för att kramas. Året kunde inte fått en bättre början.

Det dåliga samvetet tog oss hem till mormor. Jag har tänkt i flera dagar att jag verkligen, verkligen borde gå dit, men jag har inte hunnit, orkat eller haft lust. När vi väl kom dit mådde mormor dåligt, men hon blev även jublande glad över att se oss. "Jag som hade så tråkigt och tänkte att tänk om Hanna kunde komma idag, och så gjorde ni det!" Stannade längre än vi tänkt oss och när vi väl kommit hem och ätit mat och var redo för nästa äventyr var det mörkt ute. Jag hade tänkt komma iväg innan solen gått ner, men det där med avgångstider har min vilja uppenbarligen inte förmåga att styra över.

Så i mörker och snö styrde vi bilen ut på landet. Jag visste ungefär vart vi skulle, men inte hur det såg ut när vi var framme. Det visste inte Henrik heller, trots att han varit där. Han skyllde på att han haft så mycket feber då. När vi väl fått direktiv om exakt avtagsväg var det lätt.

Vi fick titta på det fina huset och bjöds på kakor av olika sorter. Medan Tesla och Kasper lekte passade vi på att spela några vändor Guillotine. Jag är nämligen lite ledsen över att det spelas så lite sällskapsspel nu för tiden. Medan vi spelade hann hemtjänsten ringa två gånger. Låset i mormors dörr krånglar, vilket jag själv även märkte av, så jag hade redan planerat in att ringa värden imorgon. Det blev dock lite mer angeläget nu.

Så här långt var dagen bra. Sen konstaterade jag än en gång att min underbara HTC Incredible S inte är så incredible som den borde vara. Jag har ju bara haft den i 2-3 veckor och redan efter nån vecka märkte jag att det ibland när jag haft telefonen i fickan blir som en rund fläck mitt på skärmen. Den är gul och när man drar med fingret på den sprakar det när det vill sig riktigt illa. Jag har försökt intala mig att det är normalt, och Henrik har bara uttryckt det som att jag borde reklamera den. Idag var han lite tydligare med det där bordet och förvandlade det till ett ska, vilket fick mig att bryta ihop inombords och explodera utombords.

Jag avskyr ju att äga saker eftersom de kan medföra problem och väldigt ofta visar det sig att jag har rätt. Jag skulle alltså behöva avsluta mina Wordfeud-matcher (det är väl det man har telefonen till?) och se till att inte skapa nya och ställa in mig på att telefonen ska åka ifrån mig. Det känns jättesvårt just nu, för det är den kommande tiden jag faktiskt skulle behöva en telefon med internet på. Till vardags är det sak samma. Ska försöka ringa kundservice imorgon eftermiddag och se vad de säger.

Imorgon klockan 8 ska jag försöka komma ifrån och ringa om mormors lås. Känns skitjobbigt. Inte ringandet i sig, utan att jag inte kan koncentrera mig på annat förrän ett problem är löst. Jag behöver ju ha fokus på att jobba. Jag har massa roliga saker som jag kan gå vidare med i mina ommöbleringsprojekt den här veckan, men inte ens det känns roligt när så mycket annat måste lösas.

Ett annat ställe jag borde ringa är tandläkaren. Jag var ju och lagade en tand den sista november och sedan dess har det ilat i den, lite från och till. På julafton gjorde det riktigt ont och sen har det varierat lite från dag till dag. Kan man reklamera tänder?

Nu har min sovtid passerat, såg jag just. Tesla somnade inte förrän 21:45, trots att vi hade en lugn och trevlig nattning. Det är nästan så att jag förstår varför mina kvällar försvinner så snabbt. Ofta ligger jag hos henne i 1-2 timmar. Det enda positiva med det är att jag får extra sömn. ;)

Nyårsafton

2011-12-31T22:36:00.006+01:00

Nyårsafton är den av alla årets högtider jag gillar bäst. Kanske för att den alltid känns så där lagom kravlös. Det finns inga speciella måsten, utom de jag själv hittat på. Man kan fira i olika miljöer, men allra bäst firar man nog ändå hemma. Då kan jag göra nyår som jag vill ha det. Med de heliga smörgåssnittarna; tunnbröd med pepparrot och hästkött, formfranska med räkor/lax, citron och dill samt kavring med brieost (eller liknande) och vindruvor. Det var de där smörgåssnittarna som mamma gjorde som fick mig att tycka att nyårsafton var årets bästa dag. Tillsammans med att man fick äta hur mycket man ville ur chokladaskarna mamma fått i present av föräldrarna på hennes jobb och av mandelmassefigurerna och vindruvorna.

Förra året firade vi här, tillsammans med Micke, Ylva och Kasper och det var så trevligt och kändes så lagom att vi bjöd in dem i år igen.

Till middag serverade vi rostbiff med hasselbackspotatis och diverse tillbehör och några timmar senare bjöds vi på gestost och tapenad på smördegsplattor, vilket egentligen skulle varit förrätten och som Micke och Ylva stod för. Och så smörgåssnittar på det.

Gästerna åkte hem för att natta barnet en stund efter nio och då nattade vi Tesla. Jag vaknade i hennes säng vid halv elva, så nattningen gick på "bara" en timme idag. Nu är frågan hur vi ska fortsätta firandet. Egentligen borde mandelmassefigurer och massa sötsaker plockas fram, men i vilken mage ska jag lägga dem?

De lediga dagarna

2011-12-30T21:44:00.003+01:00

Barnet hann sova klart igår och vi kom ändå bara till Barkarby en timme senare än vad jag hoppats. Henrik fick snowboardboots, handskar och jacka för ohyggligt mycket pengar. Jag köpte inte en snygg lila Everest-jacka fast Henrik tyckte jag skulle ha den. Jag har en nästan likadan, fast svart, i barnstorlek. Ibland tycker jag att den jag har är lite mindre än jag vill, men efter att ha insett att den bara var marginellt kortare i ryggen än storlek 38 så kändes det som att det får duga med den. Den stora orsaken till att jag ser ut som en stoppad korv i den är att jag envisas med att ha vantarna i fickorna mitt på magen. Det problemet skulle knappast bli avhjälpt genom en ny likadan jacka...

På Ikea åt vi lunch och trollade bort pengar. Himla onödigt att betala drygt 800 kr för ingenting. Att dessutom lägga ner massa tid på att välja ut ingenting är riktigt korkat. Vi blev i alla fall klara ungefär samtidigt som Tesla tröttnade. Då var jag själv urless på allt och ville bara därifrån.

När vi så småningom kom hem var jag och Henrik utslagna. Feberungen däremot satte genast i gång och monterade kastrullerna. Hon höll sig vaken till 22.

Idag har vi sovit länge och inte gjort så mycket. Varit på biblioteket och i centrum. Jag byggde klart ett pussel på 750 bitar som jag började med i måndags. Det är en del av mitt projekt att göra meningslösa saker som är meningsfullare än att glo på datorskärmen. Jag gillar att jag börjar lära mig, men önskar ändå att tiden hade använts på bättre sätt. Det är bara det att jag inte har ork till annat. Jag tänker att jag ska göra saker när Tesla har somnat, men vid det laget har jag redan hunnit slumra till några gånger och dessutom brukar det egentligen vara dags för mig att sova då...

Familjen som sover

2011-12-29T08:56:00.003+01:00

Idag är jag ledig. Det är den 29 december och det är första dagen jag är borta från jobbet på hela terminen. Varenda enda dag har jag varit där. Utom på helgerna kanske.

Vi ska åka till Barkarby idag. Det är tydligen det som gäller om man ska hitta en Stadium med bra utbud av snowboardskor. Och så ska jag till Ikea och förhoppningsvis köpa tyger för att klä om köksstolarna och kanske hitta någon gardin utan hål efter katter som klättrat. Det är min förhoppning i alla fall.

Jag hade tänkt starta bilen om en halvtimme, men övriga familjen ligger och sover. Får man åka utan dem då? Det var i och för sig Henriks snowboardskor som var huvudmålet för idag. I alla fall för honom. ;)

Den där ungen är mer bekymmersam. Hon hade väldigt mycket feber inatt (och igår natt) och låg och höll mig vaken en lång, lång stund. Jag har liksom inte hjärta att väcka henne.

Det bästa av världar

2011-12-27T19:51:00.003+01:00

Det känns lite som att jag ägnar mig åt det bästa av flera världar. Först jobbar jag, vilket innebär att jag möblerar om. Och möblerar om. Idag har jag och en kollega från grannavdelningen förnyat lekköket i vår gemensamma hall. Det blev en mysig restaurang den här gången och de få barn vi har haft har hängt där hela dagen. Jag påbörjade även min idé kring vattenbordet i våtrummet. I torsdags och fredags fixade jag i vårt naturrum och i onsdags flyttade jag ut målarhörnan från ateljén, vilket kommer medföra fler förändringar längre fram. Jag håller alltså på och möblerar om i 5 rum av 6 möjliga. Byggrummet fixade vi för två veckor sedan. ;)

När jag kom hem från jobbet låtsades jag att det var jullov, så jag satte mig och byggde pussel en stund. Började med ett på 750 bitar igår. Sen åt vi middag och nu har vi lekt med Henriks kulbana tills det var dags att natta Tesla.

Det enda som får mig att inse att det inte är jullov är att jag måste lägga mig tidigt idag. Jag ska nämligen öppna imorgon. För första gången någonsin. Nästa onsdag ska jag stänga för första gången någonsin.

Henriks julklapp

2011-12-26T22:45:00.003+01:00

Kulbanan Tesla fick i julklapp inhandlade vi den 23 juli. Vi sprang på den när vi skulle handla batterier på Clas Ohlsson och insåg att vi inte skulle hitta bättre julklapp. Det var extrapris på den dessutom, så det var dumt att inte köpa då. Samma tillverkare sålde även en 16 meter lång berg- och dalbana. Henrik tyckte att vi borde köpt den istället. Jag hävdar att leksaker från 7 år kanske är lite väl avancerade för 3-åringar.

Sen har Henrik fortsatt att tjata om den där berg- och dalbanan lite då och då. Inte allvarligt menat kanske, men återkommande. Vi köper ju vanligtvis inte julklappar till varandra, men när jag och Tesla var i Väsby centrum i slutet av september passade jag på att köpa den åt Henrik. Att betala och ta sig ur affären tillsammans med Tesla utan att hon såg vad jag köpte var inte det lättaste, men det gick! Jag vågade inte chansa på att hon skulle kunna hålla tyst om vad vi köpt.

Jag har tänkt att Henrik kanske skulle fatta misstankar om vad jag köpt, men det gjorde han inte. Inte ens när han skakade kartongen när han skulle öppna den... När han såg innehållet så strålade han som ett barn på julafton. Det var underbart att se.

På julaftons kväll började vi bygga upp en loop och lite efterföljande räls. Det var mycket svårt att balansera det. Kulan skulle ha tillräcklig fart för att inte falla ur loopen, men hade den så hög fart for den ur kurvan istället. Och så fort man gjorde en ändring nånstans ändrades det som tidigare fungerat. Himla rolig leksak. Från 25+. Vi blev aldrig klara, för vi kom på att nattgästerna behövde ha tillgång till sin sovplats, men förhoppningsvis kommer det fler dagar i detta liv.

Oväntade ord

2011-12-26T18:03:00.008+01:00

Ibland tycker jag min unge använder lite oväntade ord.

Hon sitter och plockar undan sin briojärnväg och tittar på förpackningen till de nya delarna och pratar för sig själv:
- Jag insåg att träden inte var med på bilden, så jag lägger dom där.
- Sa du insåg?
- Ja.

Hon lägger ner träden (som egentligen är varningsskyltar för järnvägsövergång) och tittar på bilden igen:
- Jag inser att...

Ett ord hon använder mycket är "förpackningar" och det har hon använt i över ett år, tror jag. Farmor reagerade på det för länge sen.

Ett roligt, men återkommande, fel-kom-ihåg använde hon nu medan jag skrev:
- Jag vill att du tar fram bilderna när vi är på Lek och Tumör.
- Lek och Bus menar du?
- Ja.

På Ica Maxi en gång frågade vi Tesla vad vi skulle handla:
- Ansjovis.
- Va? Var har du hört det?
- I barna i Bullerbyn.

Och igår när vi var i tvättstugan sa Tesla nästan varje gång:
- Nu får du skynda dig för jag ska gå hem snart.
Hon kör överlag med en väldigt bestämd stil för tillfället och jag vet alltför väl vem som pratar så.

Juldagen

2011-12-26T17:48:00.003+01:00

Juldagen började inte förrän vid halv elva, då jag och Tesla klev upp. Tesla provade sina nya kläder, men valde sedan att börja dagen som leopard. Vi åt brunch och gästerna åkte hem. Alldeles för tidigt. Det var i för sig skönt att få lite utrymme att röra sig på, men vi hann ju knappt ses! Vi hann inte spela sällskapspel, inte bygga pussel, inte leka... Inte... Ja, tiden gick alldeles för fort helt enkelt.

Juldagens eftermiddag ägnade jag (och Pippi-Tesla) åt att springa upp och ner till tvättstugan. Eftersom en tjej som druckit alldeles för mycket läsk under dagen kissat i min och Henriks säng behövde lakan och madrassskydd tvättas. Sen hade vi gästernas sängkläder och handdukar att ta hand om också och så passade jag på att tvätta madrassskyddet till Teslas säng, som det var gammalt näsblod på. Det kändes himla skönt att få allt torrt på en gång. Uppe i lägenheten kan vi bara köra en maskin per dag om vi inte ska ha kläder hängande på tork överallt.

När vi väl var klara med tvätten vid sju satte jag och Pippi igång med nästa projekt. Vi planterade om alla blommor. Det är något som jag tänkt i flera veckor att jag ska göra, eftersom jag har lovat bort några av dem till en av alla mina jobbidéer, men orken har liksom inte infunnit sig förrän nu. Det tog lång tid att bli klara, så jag kunde inte börja natta Pippi förrän halv tio. Hon somnade elva...

Idag är det annandag jul och vi ägnar oss åt att gå varandra på nerverna. Det ska bli skönt att komma utanför dörren imorgon. Samtidigt hade det varit skönt att vara ledig mer, för jag har så mycket mer jag skulle vilja ägna min lediga tid åt. Men nu ska jag bara jobba i två dagar, sedan är jag ledig i fyra. Ganska bra upplägg, tror jag.

Min julklapp

2011-12-26T14:31:00.003+01:00

En eftermiddag i mitten av december hämtade Teslas kusin Sabina hem henne från förskolan. De hade som plan att göra julklappar till mig och Henrik. Så här fint hade Tesla gjort till mig:

Det bästa var texten inuti kortet. Att hon skrivit sitt namn alldeles själv. Jag älskar att se hur barns skriftspråk utvecklas. Tesla har länge kunnat skriva sitt namn på datorn och bokstavera det, men hon har inte skrivit för hand så mycket. På kortet Henrik fick hade hon fått in alla bokstäver på en och samma rad också och utan minsta tvekan om vilken bokstav som är vilken.

Julafton

2011-12-26T12:53:00.006+01:00

Julaftons förmiddag började vi med att göra klart paketkalenderpusslet. Bredvid pusslet stod ett stort paket, men det var inget Tesla lade märke till och fast vi bad henne läsa på kortet och hon såg att det stod TESLA så tog det en ytterligare en stund innan det gick upp för henne att det var något hon fick öppna.

I paketet fanns det en kulbana, av samma sort hon fick förra julen, men med mer avancerade delar. Vi byggde upp den och medan vi andra förberedde julmaten hjälpte Verner Tesla att bygga ihop den gamla ovanpå.

Vid klockan ett stod julmaten färdig på bordet efter ett mycket bra samarbete. Verner skalade potatisen, jag gjorde broccoligratäng och skalade ägg, Adam skalade räkor, Henrik griljerade skinkan, Tesla dukade bordet och så fixade jag och Linnea fram alla övriga saker. Det bästa med julbordet var att vi hade uteslutit alla onödiga saker, så vi åt det vi ville ha och blev lagom mätta.

Efter maten gav vi oss iväg hem till mormor tillsammans med lite ost och kex. Under mormors gran fanns det en Zhu zhu-hamster med tillhörande väska och filt till Tesla (från min mormor och moster) och fina handgjorda glas till mig och Henrik (från moster).

När vi kom hem igen var vardagsrumsbordet fyllt av julklappar. Skrämmande nog, måste jag säga, för alla utom tre var till Tesla. Jag som just hade konstaterat att det egentligen räckt bra med kulbanan för hennes del. Av mig och Henrik fick hon en låda med massa kläder, fast det var saker hon ändå skulle behövt förr eller senare (Tradera-fynd till 100%), och så pärlor, resårsnodd, paljetter och lim. Av mina syskon fick Tesla en Bamse-tröja, 2 par tights, hårsnoddar, en bok, rosor att ha i badvattnet och tatueringar. Min faster hade skickat tre paket; bokmärken, tröja och en portmonnä med hårsnoddar i. Vad som tagit åt barnets farmor och farfar vet jag inte. Jag tycker att de brukar vara rätt sansade med att köpa presenter, men de hade lämnat en hel säck och ett stort paket. Förutom att farmor stickat en väldigt fin kofta, sytt egna Pippi-kläder och leopardkläder så hade de köpt ett par byxor, legobitar samt Brio City Rescue Set och tre små förpackningar med extra järnvägsbitar. Helt galet. Tesla har nämligen väldigt mycket briojärnväg, dels som fanns hos min farmor och farfar när jag var liten och så massa tuffa specialbitar som mina bröder haft. Det enda jag sa att hon önskade sig var vanliga raka bitar och kurvor... Jag tror vi skulle behöva ett nytt hem. Med extremt stort lekrum, så att briojärnvägen och allt lego får plats. Det börjar kännas som att samlingarna vi har är så stora att de blir svåra att leka med. Hur ska vi till exempel kunna ha legot framme så länge att vi hinner använda alla bitar? Vi hinner ju alltid tröttna på att vi inte får plats att gå i rummet... Och då har vi inte ens använt legojärnvägen...

Nästa år måste jag propagera hårt för att minska antalet klappar. Kläder och förbrukningssaker tycker jag är bra presenter, men leksaker behöver inte ungen. Nu låter jag otacksam och det var inte alls meningen. Jag gillar att ungen får fina, bra leksaker. Det är bara den totala mängden som gör mig illamående.

Till slut var i alla fall alla julklappar öppnade och Tesla bestämde att det var Linnea som skulle natta henne. Gick väl sådär. När sagan var läst skulle jag ligga hos henne, men hon kom upp igen och det hela slutade med att vi allihop lade oss kring midnatt. Tesla släckte ögonen 00:00.

Nästa jul firar jag gärna likadant, men går till mormor på förmiddagen istället. Då slipper man börja laga julmat direkt efter frukosten och kan äta några timmar senare. Totalt sett borde det ge längre tid till julklappsöppning och lek hemma. Jag ser liksom ingen anledning till att vänta med alla klappar till kvällen. Det är bättre att öppna lite allt eftersom och hinna prova de saker man får.

Årets julkort

2011-12-24T08:00:00.000+01:00

Börjar bli klar

2011-12-22T21:08:00.003+01:00

Nämen sådär ja. Förutom att mitt skrivbord ser ut som ett bombnedslag med post jag inte hunnit sortera så känns det som att det kanske kan få bli jul nu snart. Jag gjorde exempelvis klart julkorten idag och mailade ut dem. Kunde ju vara på tiden med tanke på att jag började vid första advent (därav motivet som ni får se senare). Sen har det bara blivit bortglömt bakom alla högre prioriterade saker.

Jag insåg nämligen att det blev mitt ansvar att göra alla julförberedelser nu när det blir här vi firar. Maten man kan förvara länge köpte vi i lördags och igår kväll kompletterade jag med resten. Jag gjorde Ica Maxi på en halvtimme. Det tycker jag var bra gjort med tanke på hur mycket jag handlade.

Vem som ska laga julmaten vet jag dock inte, men det visar sig väl. Jag är bra på broccoligratäng, vilket jag och min vegetarian till syster kom fram till passar bra på julbordet. Henrik tänkte jag tvinga på skinkan. Resten kan göra resten...

Det känns väldigt skönt att fira så enkelt som vi gör. Vi gör som vi vill och det vi inte vill struntar vi i. Typ julgran och annat trams. Det enda måstet är att gå och fika med mormor.

Imorgon jobbar jag och när jag kommer hem är gästerna redan här så jag gissar att det är då julen börjar.

Fullt upp

2011-12-18T21:59:00.003+01:00

Ännu en helg som gått för snabbt.

I fredags var jag och Tesla barnvakter åt Kasper medan hans föräldrar förberedde flytten. Det gick toppenbra. Vilken snäll kille! Han var inte ledsen en endaste minut. Varken när hans mamma gick eller när han inte fick låna Teslas leksaker.

Igår var vi hos mormor, där även min moster var på besök. Henrik hjälpte Ylva och Micke och flytta hela dagen. Jag kom på att man inte kan göra alla julförberedelser sista dagen och ställde mig och stekte köttbullar av 1,6 kg köttfärs. Undrar vad jag ska med alla dem till? Goda blev de i alla fall. Tog nog två timmar, precis så lång tid det tog för Tesla att komma på att hon kanske ändå skulle äta upp spenatsoppan så att lördagsgodiset slapp bli inställt. Det är lite tråkigt att servera mat som ungen särskilt bett om två dagar i rad utan att hon vill äta den när den väl står på bordet.

Idag var det snö och Tesla ville ut. Vi byggde en lerbrun snögubbe, en stor snölykta samt åkte pulka. Tesla hade så roligt och det riktigt skar i mig när jag kände mig tvungen att gå in för att jag var så hungrig. Det går ju liksom inte att garantera att snön finns kvar imorgon som vädret är. Det är bra att vi ska till fjällen sen. Jag litar inte på att det blir någon riktig vinter här. Vi har varit bortskämda med fina vintrar och snöiga jular flera år i rad. Från min barndom minns jag däremot besvikelse över de julaftnar som var grå.

Sabina kom hit och vi bakade fler pepparkakor. Nu på kvällen har jag även slagit in julklapparna. Men det känns ändå som att det finns en del julbestyr att göra under veckan. Typ handla klart julmaten och sånt där. Gästerna är kanske redan här när jag kommer från jobbet på fredag. Men jag hinner inte tänka, inte planera. Jag hinner inte ens betala räkningar. Och inte lägga mig i tid...

'

Vaxdukspromenad

2011-12-15T22:31:00.003+01:00

Idag har handlat 7,1 m vaxduk. 5,7 m av dessa ingår i mitt kommande ommöbleringsprojekt.

Jag tyckte det kändes konstigt att vara ute och promenera med barnvagn. Jag har nog inte använt den på två månader. 3-åringar har ben.

Jag var så trött att det kändes som att jag hade grus i ögonen. Som kompensation somnade Tesla i vagnen, men det var tur för henne. Hon slapp min velighet kring den första vaxduken till köket. Jag tycker alltid det brukar finnas fina vaxdukar, men idag fanns det bara fula och en sådan vi hade förrförra gången. Det fick bli en sån igen. Att välja till jobbet var minst lika svårt, men nu får det bli som det blir. Det här med att göra val är verkligen inte min grej. Om jag fick födas om på nytt skulle jag vilja födas med en lite mindre grad beslutsångest (till ett liv med snyggare vaxdukar än julblommigt).

Idag är det Chartas årliga julspelning. Det är en viktig tradition för mig och Henrik och har varit det flera år innan vi blev tillsammans. Jag gick varje år från 1999 och Henrik har gått ännu längre än dess. Jag tror första gången jag missade julspelningen var 2008 när Tesla var bebis. I år hade jag velat gå, men barnvakterna sysslar med annat. Så jag lät Henrik gå själv. På lördag spelar Charta i Köping. Jag skulle kunna ta bilen och åka dit som kompensation, men jag tror inte att jag orkar. Köping låg så hemskt mycket närmare när jag bodde i Västerås...

Makten över min fritid

2011-12-14T19:42:00.005+01:00

Igår efter luciafirandet var Tesla väldigt trött och sliten. Hon bröt ihop helt av att jag slängde ett trasigt plastgem. Skrek och skrek, men slutligen avledde jag det hela genom att se lite Bullerbyn och sedan Madicken på youtube. Efter det kunde vi äta middag och sova utan att gemet fanns i hennes tankar.

04:30 i morse vaknade jag och hörde att Tesla var uppe. Henrik hittade henne i köket. Hon hade precis plockat upp det trasiga gemet ur soporna. Ibland tror jag att min unge är defekt. ;)

Jag kunde inte somna igår och låg och vred mig fram till midnatt. Från 04:30 tills jag skulle gå upp 05:30 var det Tesla som låg och vred sig. Bredvid mig. Jag hade svaga misstankar om feber och det visade sig att hon hade 37,9 grader. Ynkligt lite feber, men långt ifrån friskt. Hon fick stanna hemma idag, vilket för min del innebar att jag fick ägna morgonen åt att hjälpa henne städa rummet och sedan akutbygga en förskola i lego för att hon skulle ha något att göra medan hennes far sov en stund till.

Jobbdagen har varit bra. Sen kom jag hem och fick veta att jag förväntades åka till mina svärföräldrar och hämta saker jag ska hjälpa dem med. Det ville jag inte alls. Dels för att jag har grus i ögonen av trötthet och dels för att jag ville hinna träffa Tesla. Men det är ju uppenbarligen inte jag som har makten över min fritid. Det har jag förstått sedan länge.

När middagen var uppäten vid kvart i sju lämnade jag ett ledset barn som skrek "Jag vill ha mamma" och gav mig av. Först till mormor och lämnade kattmat samt hemtjänstens saker, som på grund av diverse orsaker måste beställas hem till mig. Sedan till Henriks föräldrar... Skyndade mig som fan, men när jag kom hem vid halv åtta sov barnet. Man ska väl bli glad av det, men jag blev ledsen. Tur att jag har tidig dag imorgon. Då ska jag pussa ihjäl henne. Hon var så söt i morse när jag sa hejdå:
-Hejdå världens bästa unge!
-Hejdå världens bästa mamma!

Ska man skriva något ytterligare positivt om dagen så var det roligt att min nya leksaksmackapär kom idag. En HTC incredible S ska jag spela Wordfeud på i framtiden.

Instabilt

2011-12-13T22:10:00.002+01:00

Man ska inte kolla mailen precis innan läggdags.

2:a december fick vi ett mail från en förskollärare på Teslas avdelning som skrev att hon varit och sagt hejdå till barnen och slutar av personliga skäl.

Nu såg jag att det kommit ett mail från den förskollärare som blev Teslas favorit när hon var 1 år och gått på förskolan en vecka. Hon jobbar på Tesla avdelning nu, men slutar 6 januari.

Vad sysslar de med?

Jag kan inte minnas om det finns några övriga förskollärare kvar på avdelningen. Jag är nästan säker på att det inte gör det. Om inte bildpedagogen räknas till dem.

Kvar på avdelningen blir två fantastiska barnskötare, en normalbra barnskötare och 39 barn. Och i bästa fall några vikarier. Kanske att de redan har en vikarie. Jag har ingen koll. Bara det är hemskt, men jag har fått en känsla av att det inte är värt att försöka. Jag vet vilka som ska vara där när jag lämnar på morgnarna i alla fall.

Jag fick just en himla lust att söka plats för Tesla på ett mer stabilt ställe. På mitt jobb exempelvis. Det är den närmsta förskolan som inte har samma ledning som Teslas förskola. Det hela känns som en lednings- eller organisationsfråga.

Något känns inte rätt. Imorgon ska jag ta reda på mer.

Reflektioner kring luciafirande

2011-12-13T21:23:00.003+01:00

Man blir trött av att fira Lucia. Det kan man lätt konstatera. Jag tror luciafirandet på jobbet gick bra. Det är svårt att veta eftersom man befinner sig i många roller samtidigt. Man ska hålla koll på alla barnen, man ska förstärka sången om det behövs, vilket medför att man måste hänga med i alla sånger och helst sjunga samma vers som kollegan som leder det och samtidigt har man allas blickar på sig. Man försöker även fundera på vad publiken ser och vilka som är där. Det blir även tvära kast från en uppgift till en annan. Två minuter innan vi började sjunga satt jag och läste böcker för barnen i syfte att hålla dem lugna tills det var dags att börja.

Och så direkt vidare till Teslas förskola för att se deras luciatåg. Det var bra. Särskilt Tesla. ;) Hon kom in med ett sånt härligt gung i kroppen och stod och småvajade för sig själv. Hon sken upp när hon fick syn på sina föräldrar, som klokt nog inte vinkade, vilket gjorde att hon inte heller vinkade. Man behöver faktiskt inte vinka! Ögon kan också prata.

Luciatåget på Teslas förskola fick mig att inse följande: Hela förskolan ska inte gå i samma tåg. Det är ju knappast för barnens skull man klär ut 1-åringar och bär dem i famnen. Klä ut dem får man gärna göra, men ledsna barn har det bättre med sina pedagoger på sin avdelning än i ett luciatåg. Jag vet inte ens om jag tycker det var särskilt nödvändigt att 2-3årsavdelningen var med. Massa tomtar som satt på golvet framför de stora barnen, men ingen sjöng. De hade nog kunnat göra ett bättre firande själva. De stora barnen var däremot ordentligt insjungna. Tesla och 15 andra barn hade varit och spontansjungit uppe i centrum idag, eftersom de råkat göra sig i ordning för att sjunga på äldreboendet som ligger granne med förskolan en timme för tidigt. Sen hade de sjungit på äldreboendet också.

Vi fick fika faktiskt. De hade ju gått ut med att de varken fick be föräldrar ta med något eller bjuda, men saft och pepparkakor hade de plockat fram.

Vi blev kvar länge efteråt. Byggde ett legohus och så gick jag runt på avdelningen och sög in lite idéer. Jag vill också ha skapanderum! Vår ateljé på avdelningen har liksom ingen yta. På Teslas förskola (där de har en egen bildpedagog) har de ett rum för skapande (ungefär dubbelt så stort som vår ateljé) och så dessutom ett mer traditionellt målarrum som är ännu större. Hmm. Vi kanske måste möblera om på jobbet... Vi har ju inte gjort det sedan igår!

Att varva ner

2011-12-12T17:48:00.007+01:00

Idag hann vi möblera om på jobbet. Det var roligt och svårt om vart annat. Vi hade förstås en grundtanke om vad vi skulle göra, men när man väl håller på så finns det plötsligt alldeles för många bord och stolar eller fel sorts bord och hyllor och man får släpa fram och tillbaka innan man till slut når ett resultat, som var ungefär som man tänkt från början. Nu är vi ganska nöjda. Det blir spännande att se vad vår tredje kollega tycker när hon kommer imorgon.

Ommöbleringen tvingade mig att märka upp fler lådor så att det blir tydligt för barnen hur sakerna ska sorteras. Det ägnade jag större delen av eftermiddagen åt och inte blev jag klar heller. När jag lämnade jobbet kände jag mig totalt förstörd mentalt. Så upp i varv att jag helst velat krypa ur min egen kropp. Jag förstod inte hur jag skulle lyckas varva ner, någonsin.

Jag satte mig i soffan och provade pusselbitarna som låg löst. Blev lite förvånad över att det gick att finna en plats åt varenda en. Nu är halva pusslet lagt och det enda som saknas är motivet. ;)

Henrik lagade mat och efter middagen fick Tesla prova sina Luciakläder. Vi släckte ner i lägenheten och gick runt med varsitt ljus och sjöng. Det var inte lätt att byta den aktiviteten mot nattning kan jag meddela. Tesla är så himla förväntansfull inför Lucia och igår kväll när hon aldrig somnade så sa hon att hon längtar efter julen.

Allt detta hann jag med innan jag kände mig i balans igen, efter 2,5 timme. Sedan dess har jag även hunnit läsa två sagor för barnet samt ringt och höjt försäkringsbeloppet för vår fina katt. Vi fick lära oss den hårda vägen att 25000 kr är väldigt lite när en katt blir sjuk, så nu är Is försäkrad till det dubbla. 932 kr om året är ju faktiskt ingenting i sammanhanget.

Imorgon är det Lucia, som sagt. Jag tror att jag också är lite förväntansfull. De tyckte att man kunde börja komma till Teslas förskola vid klockan 15:15. Själv satsar jag på att gå från jobbet 15:15. Hinner jag? är den stora frågan. Jag är lite nervös över att vårt eget luciatåg inte ska komma igång i tid. I övrigt tror jag att planen håller.

Nästan hälften

2011-12-11T21:31:00.004+01:00

Så här går det med pusslet.
11 * 25 = 275 av 600 bitar.

Tesla tycker fortfarande att det är kul att öppna paket med pusselbitar varje dag och är med och lägger dem. Hon lägger en del bitar själv, men låter gärna mig hjälpa till. Jag tycker att det är jätteroligt att sitta och vrida och vända på bitarna i hennes sällskap. Fast jag vet att vissa bitar kanske inte har någon kompis än så försöker jag ändå och får mycket fler träffar än jag förväntat mig. (Av de bitar som ligger lösa på bilden fick jag fast alla utom 4).

Jag funderar på om det är möjligt att plocka fram ännu ett stort pussel och hinna lägga det tillsammans under julen. Det är bara det att julen är rätt kort och jag bara har två lediga dagar utöver helgerna. Då ska vi typ köpa snowboardskor till Henrik och köpa tyg på Ikea. Och helst klä om alla stolar, tvätta och måla badrumstaket... ehh... Och köpa en ny frys hinner vi inte heller. Jag inser att jag borde tagit ledigt mer, men å andra sidan vill jag inte använda min semester till att tvätta badrumstaket. Jag tror inte jag vill använda den till att bygga pussel heller. Det låter inte så spektakulärt. På helgerna bygger jag däremot gärna pussel.

Julpyssel

2011-12-11T20:59:00.003+01:00

Vi var på julpyssel på kyrkans öppna förskola idag. Moa bjöd in oss så fint. Hon sa inte att det var temagudstjänst först utan bjöd in oss direkt till pysslet efteråt. Då vågade jag komma. När jag var säker på att pysslet redan börjat.

Det var enormt mycket folk där. Tesla ryggade tillbaka helt och ville bara sitta i mitt knä i soffan: "Jag vill inte göra nånting". Så vi satt och gjorde ingenting en stund. Sen gjorde vi en smällkaramell tillsammans. Det var inte helt lätt, då det var proppfullt vid borden. Vi satt på golvet och vek och klippte. Sen gjorde vi halsband.

Det är väldigt roligt med pyssel. Särskilt när någon annan ställt upp det och man kan göra nästan vad som helst. Hemma har jag också mycket pysselsaker, men äger man sakerna själv begränsas man lätt av att vilja använda dem på bästa möjliga sätt. Det är lättare att vara kreativ när materialet bara är tillgängligt för stunden, tycker jag.

Mitt halsband.

Var är min tid?

2011-12-11T20:25:00.003+01:00

Svisch, så var ännu en helg förbi. Jag fattar inte var den tog vägen. Igår hann vi inte mer än shoppa lite grann och sen spela datorspel på kvällen. Idag hann jag typ vakna, gå till mormor och julpyssla på öppna förskolan och så var den dagen slut. Himla dåligt!

Jag vill ha mer av all tid. Mer tid hemma. Mer tid på jobbet. Mer tid på dagarna. Mer tid på kvällarna. Mer tid att sova.

Tänk att något man varken kan se eller ta på kan spela så stor roll.

Kan man inte få välja själv?

2011-12-11T00:57:00.003+01:00

Dagens reflektion: Barn könskodar man i blått och rosa, vuxna i svart och vitt.

Snowboardboots är vanligtvis svarta, men i damstorlekar är de vita.

Deodorant för män säljs i svarta eller mörka förpackningar och deo för kvinnor säljs i vita eller ljusa förpackningar.

För tänk om någon skulle ta fel!

Hmm... Jag fick just lust att köpa en sån där fin blå flaska som det står Nivea men på till mig nästa gång. De brukar lukta gott!

Plånboken full

2011-12-10T23:24:00.004+01:00

Idag har vi varit ute och köpt kvitton!

Vi hade tänkt att vi skulle köpa nya snowboardboots till Henrik.

Vi kom hem med:

En skid- och pulkahjälm till Tesla.
En rånarluva att ha under hjälmen till Tesla.
Två par ullstrumpor till Tesla.
Ett par Ecco-sandaler för 899 kr till mig (del i projektet rädda Hannas häl).
Ett par nya jeans till mig (likadana som de som gick sönder i början av veckan).
En ny bh till mig istället för den som gick sönder nyligen. Fick betala -30 kr.
Mat för 1875 kr.

Kan inte ni heller förstå varför Henrik verkade lite grinig?

Åkomma

2011-12-08T21:44:00.007+01:00

Jag har tyvärr inte haft tid att blogga, eftersom jag drabbats av den allvarliga åkomman schema. Schema smyger sig fast i hjärnan när man ska sova och när katten väcker en klockan 04:30 på morgonen fortsätter schema snurra i huvudet. Om man då går upp och börjar göra schema medan man äter frukost och sedan vidareutvecklar schema då man kommit till jobbet så blir man ännu mer fast.

Snälla kollegor lät mig göra schema (och skriva månadsbrev) hela förmiddagen och när jag senare finputsade schemat blev det riktigt bra. Jag ser fram emot våren. Då får vi ha reflektionstid med arbetslagen varje vecka istället för varannan.

Jag gillar mina idéer. Jag gillar att mina kollegor är positiva till mina idéer. Jag gillar att mina idéer går att översätta till verklighet.

Men det är jobbigt krävande att drabbas av idéer. Vi har en möblera om-idé också som jag bara väntar på att få tillfälle att genomföra. Vågar jag hoppas på imorgon?

Ingen änglavakt

2011-12-07T20:31:00.002+01:00

Idag gick ängeln vi satte på Teslas overall igår sönder.

Slutsats: Barn ska inte ha reflexer.

Det är tur att reflexerna som sitter på POP-overallerna brukar vara rätt bra. Den andra overallen, som vi fick ärva alldeles nyss och som just nu är favoriten, är det sämre ställt med och givetvis var det från den ängeln dog.

Osannolika änglar

2011-12-06T21:36:00.003+01:00

I fredags gick både min och Teslas reflexängel sönder. Det kändes så där lagom osannolikt att det skulle ske på en och samma dag.

Idag är det tisdag och det var avslutning på Matlaget. Vi fick varsin reflexängel! Det känns sådär lagom osannolikt att vi skulle råka få nya fyra dagar efter att våra förra gått sönder.

Osannolikt, men bra!

Ekolsunds slotts wärdshus

2011-12-05T22:13:00.007+01:00

I fredags vid julbordet kom jag inte längre än till laxen innan jag kände att jag saknade aptit. Det var mat och mat är gott, men det var verkligen inget extra. Jag hoppade till och med över det kallskurna köttet.

Kände mig omotiverad att ge mig iväg på ännu ett julbord idag. Lite extra omotiverad eftersom jag jobbade 7:15-16:30 idag och så samma tid imorgon och på onsdag. Jag behöver hinna sova ut ibland.

Men jag ångrar verkligen inte att jag följd med. Miljön var underbar. Välkomstglögg och efterrätt serverades i ett teglat källarvalv. Maten åt vi i en stor sal på övervåningen där det i övrigt fanns en del sovrum. Vi var det enda sällskap som var där och det kändes nästan som att vi bodde där. I dörrar och ålderdom påminde huset en del om vårt gamla sommarställe i Sala.

Jägarens julbord serverades i entréplan. Det var små bitar av många intressanta saker. Allt kött var skjutet av bönder i trakten och inget kött hade varit fryst. Vildsvinsskinka, gravad hjort, andbröst och mycket mer. Det smakade helt fantastiskt. Jag har börjat ifrågasätta om jag egentligen gillar sill, men här riktigt smälte den i munnen. Allt var tydligt uppmärkt. Efter maten serverades olika goda ostar gjorda på närliggande gårdar. Jag älskade stället. Servicen var utmärkt.

Jag tänkte innan att jag måste lyckas sitta med någon jag känner mig trygg med och då tänkte jag främst på en dam nära pensionsålder. Gissa att det kändes bra när hon sa "Du måste sitta med oss". Och så blev det så. Men det fanns förvånansvärt många som jag kunde prata lite med. Särskilt roligt var det att träffa vår områdesförvaltare igen. Övriga styrelsemedlemmar bor ju här, så de springer man på lite då och då, men hon är ju anställd och så länge man inte har några problem med sitt boende har man inte heller några skäl att träffa henne. Det är nästan så att jag får börja skaffa mig ärenden till kontoret nere vid station bara för att hon är en så underbar person.

Ekolsunds slotts wärdshus är det ni ska till om ni vill äta riktigt gott. Det är nästan så att jag får ångest i efterhand över att jag inte följde med för 4 år sedan.

Om man bortser från det faktum att jag var gravid och mådde fruktansvärt illa och helt enkelt inte vågade åka med.

De var nog inga riktiga änglar

2011-12-05T06:00:00.000+01:00

Den 4 september fick jag och Tesla varsin reflex föreställande en ängel. Vi har haft dem på ytterkläderna sedan dess, men i fredags när jag skulle böjde mig ner för att dra på skorna när jag hade lämnat Tesla såg jag min ängel flyga iväg. Den hade gått i två delar och bara glorian satt kvar.

När jag dagen efter berättade för Tesla att min ängel gått sönder sa hon att hennes också var borta. Hon hade inte den overallen på sig just då, så jag tänkte att det var något jag fick undersöka senare, men när vi kom hem sa Henrik att han hade hört Tesla berätta om ängeln och bekräftade att hennes ängel också gått sönder i fredags.

Både på min jacka och på Teslas overall hänger nu en metallkedja med gloria, men utan ängel. Det känns sådär lagom osannolikt att våra änglar skulle gå sönder på samma sätt samma dag.

Andras förväntningar

2011-12-04T18:19:00.007+01:00

Du har inte funderat på att skriva en barnbok? fick jag som följdfråga på förra inlägget. En sån där fråga som jag liksom vill svara på, men som jag inser leder till en lång uppsats om saker som ingen mer än jag själv är intresserad av. Därför får svaret hamna här.

Den termin jag var föräldraledig läste jag en distanskurs som hette Att skriva och berätta för barn. Det var läskigt och roligt. Andra uppgiften vi hade var att skriva en dikt eller ramsa om mat för barn i förskoleålder och eftersom Tesla var bebis gjorde jag min anpassad för riktigt små barn. Det blev en dikt på rim och jag tyckte att den skulle passa riktigt bra som bilderbok. Men min lärare tyckte inte att det var okej att rimma burkar på gurkor. Själv tyckte jag att det falska rimmet gav dikten sin charm.

Jag föreslog att min syster skulle göra illustrationer till min dikt, för det är så vi är uppfostrade, jag och mina syskon. Linnea är familjens konstnär. Det har egentligen bara med min mammas förväntningar att göra. Min syster är vänsterhänt och mamma hade en föreställning om att vänsterhänta personer är mer konstnärliga än andra. Alltså försåg hon Linnea med konstnärsmaterial och möjligheter att utvecklas. Jag har också haft material att rita och måla med, men inte i samma mängd. Naturligtvis valde min syster att gå estetiskt program på gymnasiet. Det var ju det mamma förväntade sig att hon skulle göra.

Det är lätt att tro att man gör egna val i livet, men jag känner ibland att jag är en produkt av andras förväntningar. Jag har alltid fått höra att jag är smart, begåvad och bra på matematik. Alltså blev jag smart, begåvad och bra på matematik. I femman plockade vår NO-intresserade klassföreståndare ut mig och två tjejer till i klassen och hade särskilda samtal med våra föräldrar för att inspirera oss att välja naturvetenskaplig inriktning på gymnasiet. I åttan skrev min mattelärare en himla vacker text i min läxbok som gick ut på att jag var så smart och att jag säkert skulle bli läkare, advokat eller något annat framgångsrikt när jag blev stor. På ett utvecklingssamtal på högstadiet satt gympaläraren som var min mentor och mamma och pratade om att jag inte skulle arbeta med människor. Jag var för smart för det. Att jobba med människor ger inga pengar. Men har jag någonsin brytt mig om att få bra betalt?

Nej, egentligen inte, men jag fick lära mig att man ska vilja det. Jag valde naturvetenskapligt program på gymnasiet, precis som alla ville. Hade jag varit ute i bättre tid med mitt val hade jag valt att gå naturbruksprogrammet istället. Jag ville bo på internat i Sala. Det verkade tufft. Men jag har aldrig ångrat att jag gick NV heller. Det gav bra möjligheter att välja sen.

Jag valde att plugga datalogi, eftersom jag absolut inte ville jobba och samtidigt uppfyllde jag återigen släktens förväntningar. Utbildningen var rolig och lagom utmanande, men framför allt var den ett bra sätt att slippa umgås med människor på när man är blygast i hela världen.

I längden blir det ganska ensamt, så när jag avslutade min utbildning, samtidigt som jag då och då vikarierade på mammas fritids, fastnade jag alltmer vid den där tanken som fanns redan på gymnasiet. Att jag kanske skulle gilla att jobba med barn. Jag tog min examen, flyttade till Märsta, sökte datajobb, hade några korta datauppdrag och fick ångest.

När jag sedan istället fick jobb som instruktör på lägerskola kände jag att jag hittat ett jobb som var roligt. Jag funderade på om man kunde jobba på läger/kollo under sommarhalvåret och i fjällen under vintern. Med barn. Samtidigt började jag bli inringd som vikarie i förskolan och älskade det. Mitt enda problem med det var att det var just vikarie jag var. Det ger ingen trygghet och eftersom jag bor i en kommun som bara anställer förskollärare valde jag att trotsa allas förväntningar och utbilda mig till det. Fast jag fattar att folk tycker att det är ett nedköp.

Man får varken hög status eller bra betalt genom att arbeta med människor, men man har himla roligt! Jag älskar att varje dag känna att jag hamnat rätt. Att jag har ett yrke med varierande arbetsuppgifter där jag kan vara kreativ och hela tiden känner att jag utvecklas. Där jag får vara en bättre variant av mig själv.

Och för att komma tillbaks till det som egentligen var frågan. Jag kan nog inte skriva barnböcker. Jag älskar att skriva, jag är bra på att skriva tydliga texter om jag har ett innehåll jag vill förmedla, jag är fenomenal på korrekturläsning och på att finslipa andras texter, men dessvärre saknar jag fantasi. Det märktes tydligt när jag gick skrivkursen. De andra skrev fantastiska historier, spännande och intressanta. Jag kan skriva så länge det handlar om beskrivningar eller verkliga händelser, men jag kan inte hitta på. Det blir inget. När jag var liten hade jag en dröm om att skriva en bok och jag började på många, men jag kom inte längre än till personbeskrivningarna...

Men jag tror jag ska plocka fram den där dikten om maten och se om jag gillar den än.

Pulkaåkare

2011-12-04T00:11:00.005+01:00

Nu har jag lyssnat på TV! Först lyssnade jag på Så mycket bättre, med E-type, och det var jättebra. Sen lyssnade jag på Berg flyttar in.

Jag blev ju lite såld på det där med att måla på datorn, men det känns inte så motiverat att rita något utan att ha ett syfte med det. Luciabilden pryder dörrarna på jobbet just nu. Men att rita bara för att rita...

Det fick bli en pulkaåkare. Det var det första jag kom att tänka på. Jag gillar inte att rita människor, men jag vill rita människor, tror jag. Jag blir bara så arg på att deras armar inte hamnar där man brukar ha sina armar... Så jag blev rätt förvånad när jag lyckades efter bara en liten stunds skissande.

Jag tog återigen den svarta kalligrafipennan och gjorde en kopia av mitt verk, som jag sedan fotograferade med usel digitalkamera.

Mycket TV-lyssnande senare såg mitt verk ut så här:

Jag vill egentligen fortsätta med bilden, men klockan säger annorlunda. Kanske får det vara bra så här. Jag vet ju ändå inte vad jag ska ha bilden till. Kanske fortsätter jag en annan dag. Det är kul att välja färger och prova specialpenslar på datorn. Väldigt kul.

Kommer det snö snart?

Att lyssna på TV

2011-12-03T21:44:00.003+01:00

- Har ni ingen TV hemma? frågade en av alla mina favoritkollegor för några veckor sedan.
- Nej, sa jag, hur visste du det?
- Jag bara kände det på mig.

Jag valde bort TV:n när jag flyttade hemifrån för att jag tyckte att den stal för mycket av min tid. Jag satt ju ändå vid datorn hela tiden. Det räckte mer än väl.

Henrik brukade inte heller se på TV så när vi flyttade in här brydde vi oss aldrig om att koppla in antennsladden till TV:n. Nu har vi bott här i sex år och fortfarande känner vi inget behov av att ha någon TV. Vill vi se något så finns webbTV. Jag hade en period, när jag var gravid, som jag följde väldigt mycket den vägen. Jag kammade ut mina dreads under tiden. Det är inget man gör från en dag till nästa kan jag meddela, så jag behövde något som kunde underhålla mig medan jag slet mitt hår.

Den här hösten har jag i princip inte sett något alls. Det finns en del saker jag skulle kunna tänka mig att följa, men tiden räcker inte till. Jag ville se Tack för musiken men de hann försvinna från SvtPlay innan jag kom mig för att se dem. Bara det viktiga avsnittet med Winnerbäck hann jag med. Men det hade jag tänkt se igen. Tråkgubben hade humor!

Jag tror att jag väljer bort TV:n för att jag har svårt att sitta still. Jag kan liksom inte sitta och inte göra något. Jag har aldrig kunnat. Jag minns när jag som tonåring var ensam hemma hela helger. Jag "såg" mycket på TV och filmer, men jag hade alltid något i mina händer. Mest av allt tror jag att jag lade patienser på vardagsrumsbordet. TV:n såg jag inte särskilt mycket, för blicken var alltid riktad någon annanstans.

Jag upplever samma sak nu. När jag ritade mitt Luciatåg hade jag faktiskt webbTV igång medan jag satt och skissade, men sen startade jag Photoshop och glömde bort programmet där bakom. Så när jag ser på TV lyssnar jag mest. Mina fingrar behöver något att sysselsätta sig med för att få utlopp för sin kreativitet.

Jag har aldrig sett mig som särskilt kreativ, men sedan jag börjat jobba har jag insett att kreativ nog är mitt förnamn. Det sprutar ofta idéer ur mig. Igår när jag suttit still någon timme efter att ha kommit hem från julbordet med jobbet uppfann jag inomhusregn med hjälp av en burk med lock och ett hål gjort med en skruvmejsel. Det regnar nämligen alldeles för lite på vår avdelning kom vi fram till på planeringsdagen. Vi hade en annan lösning vi skulle testa, men mina tankar fastnade vid ett experiment ett barn omedvetet gjorde vid vattenbordet i torsdags. Så måste man väl kunna göra regn? funderade jag. Och det kunde man.

Tesla sover och Henrik är ute med några kompisar. Jag skulle kunna tänka mig att se något på webbTV nu, men vad ska fingrarna göra under tiden?

Mysigast

2011-12-03T21:03:00.006+01:00

Ibland verkar det som att lördagarna försöker slå mysighetsrekord. Idag var det först skogsknytteavslutning med korvgrillning. När vi kom hem var vi lite frusna och badade. Tesla satt nog kvar en halvtimme efter att jag gått upp. Till slut fick jag upp henne genom att fråga om vi inte skulle öppna dagens paket. Det skulle vi. Och så byggde vi pussel och efter det hämtade Tesla böcker som hon läste för mig. Första boken missade jag helt. Jag vaknade av att hon satt och frågade vad den andra boken hette. ;)

Vid halv fem hade Henrik gjort tacos till middag som vi åt i skenet av levande ljus. De små lyktorna flyttade jag sedan till vardagsrummet där jag och Tesla la ett pussel på 104 bitar. Jag ansträngde mig verkligen för att inte hjälpa till med själva pusselläggandet. Istället försökte jag få henne att fokusera på motivet och ta hjälp av kartongens framsida för att räkna ut var bitarna skulle ligga. Jag hjälpte henne att leta efter bitar med speciella saker på och sorterade bitar med liknande saker på, men det andra fick hon göra själv i största möjliga utsträckning. Det var svårt att inte lägga sig i i början, men himla roligt när jag lyckades. Det tog kanske 1,5 timme innan pusslet var klart, sen ville hon genast göra om.

Jag motiverade henne istället att lägga ett liknande pussel med 64 bitar och hjälpte bara till med sortering och lite tips. En timme senare var det pusslet också byggt, medan jag hunnit läsa några kapitel i en bok som snart måste tillbaka till biblioteket.

Ni anar inte hur stort det här är! Att jag klarar att sitta still i soffan och bara vara. Sitta still är liksom inte min grej. Inte soffan heller. Visst, jag tog nån vända upp och bytte lakan i sängen bland annat, men jag klarade ändå att sitta i en timme utan att göra något alls eller känna längtan eller behov av att göra något annat. Jag kanske kan bli en normal människa till slut. Om det nu finns något som är normalt.

Jag tänker inte börja titta på TV i alla fall.

Medan Tesla pusslade lyssnade vi på musik också. Det är inte så ofta vi gör det. I bilen från Skogsknytte visade det sig att Tesla lärt sig några rader av Cirklar med Charta 77 och Vackra människors sång med Loke Nyberg. De låtarna vill hon gärna lyssna på och det vill jag med insåg jag.

Levande ljus, musik och pussel i sällskap av ett koncentrerat barn, en varm katt och en man vid datorn. Inte dumt alls.

Dagens enda minus var att Is också tyckte det där med pussel verkade spännande, så när jag läste för Tesla hörde jag hur pusselbitarna i 600-bitarspusslet började falla till golvet. Det var lätt att laga i alla fall och Tesla uppfattade inte vad jag sprang och tog bort Is ifrån. Hon hade kunnat bli väldigt upprörd.

50 bitar lagda, 25 till på väg.

Vi får väl se

2011-12-03T13:38:00.002+01:00

-Jag tror att det är pusselbitar i alla paket, sa Tesla när vi låg och gosade i hennes säng i morse.
-Jaha!? Varför tror du det?
-För det är så många bitar kvar på pusslet.

Mer uppföljning

2011-12-01T21:39:00.002+01:00

Ungen är verkligen förväntansfull inför morgondagens paket. När hon skulle sova la hon sig på tvären i sängen, med huvudet mitt under paketen.

-Jag längtar tills imorgon, sa hon flera gånger och somnade "redan" 21:20. Som vanligt ungefär.

Jag längtar också tills imorgon. Vi har planeringsdag på jobbet och ska göra studiebesök på en förskola på andra sidan stan och på kvällen ska vi äta julbord.

På måndag ska jag på ett annat julbord. Det känns lite jobbigt att de kommer tätt. Idag struntade jag i träningen bara för att det känns som att jag aldrig hinner vara hemma på kvällarna.

Uppföljning

2011-12-01T20:23:00.003+01:00

Jag förstår att ni har väntat länge på svaret på gårdagens frågor.

Antal paket från kalendern som låg i sängen när jag skulle väcka Tesla i morse:
10

Har de trillat själva eller har Is hjälpt till?
Osäkert.

Blev Tesla förvånad över paketen när hon vaknade?
Nej, hon såg dem inte. Jag bar ut henne i vardagsrummet. Medan hon satt i fåtöljen och vaknade till gick jag och tejpade fast de som trillat ner.
-Vad gör du? undrade Tesla.
-Jag tejpar fast paketen som har trillat ner, svarade jag, men fick ingen respons, fast hon satt så hon borde kunnat se.
På eftermiddagen sprang hon ut och in ur rummet, men det dröjde lång tid innan hon noterade paketen ändå. När hon förstod att det första paketet skulle öppnas idag sken hon upp.

Kommer hon tycka att det är roligt att få samma sak 24 dagar i rad?
Jag tror det. Hon gillade dagens 25 pusselbitar så pass att hon tog isär dem och byggde om igen. Hon tror att det är pusselbitar i morgondagens paket också, men hon tror inte att det är pusselbitar i alla paket.

Det lär hon inse tids nog.

När pusslet aldrig blir klart...

Det tar lite tid att bygga pussel på 600 bitar om man bygger 25 bitar om dagen.

24 dagar närmare bestämt.

Paketkalender

2011-11-30T22:11:00.003+01:00

Jag har just, sådär i sista stund, satt upp Teslas paketkalender.

Följande frågor ställer jag nu mig:

Kommer Tesla se paketen när hon vaknar och bli förvånad?
Kommer Tesla eller katten uppskatta paketen mest?
Hur många paket ligger i sängen imorgon när vi vaknar?
Tycker Tesla att det är roligt att få samma sak 24 dagar i sträck?
Kommer min idé att gå hem eller bli ett misslyckande?

Ps. Ja, hon har nästan alltid öron och svans när hon sover. Och när hon är hemma på eftermiddagar och helger. Och hos gammelmormor. Och på öppna förskolan. Och när vi handlar...

Ät inte kattsand

2011-11-30T20:59:00.003+01:00

Jag berättade aldrig det för bloggen, eftersom jag var så ledsen, men samma dag som min ena kollega äntligen kom tillbaka efter att ha varit sjukskriven blev min andra kollega sjukskriven. Och eftersom hon är gravid kommer hon bli borta i en lång evighet.

Och det är ju hemskt sorgligt eftersom hon bor hemskt långt bort. Jag skriver mail till henne ibland i alla fall och idag när jag satt och skrev kom Tesla plötsligt springande och gnällde. Hon hade uppenbarligen kommit på den smarta idén att smaka på Fresh and easy-kattsand, varpå sandkornet fastnat på både över- och underläpp så att hon inte kunde öppna munnen.

Underläppen hade frätt sönder och blödde. Jag är oftast lugn när barn gör sig illa, men eftersom jag vet hur kattsanden fräser när den blir blöt och jag liksom såg hur den frätte sönder mitt barn råkade jag ge ifrån mig ett opedagogiskt vrål som skrämde upp henne ännu mer samtidigt som jag tog henne under armen och tvingade in henne under vattenkranen i köket. Då lossnade sandkornet tack och lov på en gång.

Nu vet ni vad som händer om man äter kattsand.

Jag undrar vad som var godast. Kattsandkornet eller den där gula knappen hon åt på förskolan i torsdags.

Min väckarklocka

2011-11-30T17:46:00.003+01:00

Har jag berättat om min väckarklocka? Den är vit, lurvig och låter rätt aggressiv när jag inte vaknar: Maaauu! Ett problem med den är att den väcker mig ungefär en halvtimme innan jag tänkt bli väckt. Väckningen går till så här: Den vita lurviga katten hoppar upp på sänghyllan och säger ett långdraget Maaaaau! Sedan börjar han med framtassen knuffa ner väckarklockan och är man inte snabb nog att knuffa ner katten får man snart klockan i huvudet. Skulle man inte vakna av det så börjar han peta ner en bok istället... Kan få vem som helst att vakna!

Detta kan ju låta som ett lite otrevligt sätt att bli väckt på, men samtidigt får man vara tacksam över att ha en så pålitlig klocka, där inte ens batteriet riskerar att ta slut. Det var först vid omställningen till vintertid jag reflekterade över att Is väckte mig en halvtimme innan klockan varje natt. Han glömde nämligen att ställa om sig till en början, så jag fortsatte bli väckt enligt sommartid. Men nu är han omställd!

Eftersom jag skulle till tandläkaren idag fick jag lite sovmorgon. Jag hade ställt klockan på 06:00 istället för 05:30. När klockan var 05:35 satte Is igång sin väckningsprocess, troligen orolig över jag glömt att kliva upp. Så det var bara att försöka somna om... Och när klockan var 06:00 räknade jag ut att jag skulle hinna sova ända till 06:30. Ändå hade jag huvudvärk när jag klev upp.

Huvudvärk är inte helt skönt när man ska ligga i en tandläkarstol och bli munmisshandlad i en timme. Kände mig lagom konstig när jag kom till jobbet, men det var skönt att vara i skogen en stund. Sen var mitt huvud allt annat än skönt när vi skulle äta mat, när jag hade rast och så vidare. Men så plötsligt, när jag på eftermiddagen hunnit sitta vid datorn en liten stund, så var huvudvärken borta! Då blev jag väldigt lycklig.

Vårt köksfönster

2011-11-27T21:54:00.010+01:00

Vårt köksfönster är vackert nu ikväll.

Jag älskar hur vattendropparna och ljuset blir tillsammans.

Första advent

2011-11-27T20:57:00.006+01:00

När det är första advent ska man baka pepparkakor. Jag har sex pepparkaksformar som är mina egna.

I somras flyttade mammas kakformar hem till mig, så nu har jag ungefär ett halvt köksbord med formar. Hennes samling har blivit betydligt större sedan jag var liten upptäckte jag. Jag undrar vem hon ärvt formar av.

Jag tycker egentligen bäst om när man väljer ut några få formar och gör ett stort antal av dem. Det blev inte riktigt så. Jag var ju tvungen att testa alla! Så det blev väl ungefär en kaka av varje sort...

När jag kommit så långt att jag inte längre visste vilka formar som var rena och vilka som var smutsiga (vilket går snabbt när man har sällskap) kom jag på att jag skulle bli tvungen att diska alla sedan...

Här nedan ser vi Tesla göra en pepparkaka åt gammelmormor.

När vi kakat klart gjorde jag något smart. Vi kan kalla det barnarbete.
-Vill du diska? frågade jag Tesla. Det ville hon såklart. Jag visade hur man diskar pepparkaksformar och hon gjorde det betydligt mer noggrant än vad jag skulle ha gjort. Allt diskmedel gick åt exempelvis! Hon orkade diska nästan alla formar.

På eftermiddagen gick vi med pepparkakor till mormor och adventspyntande åt henne. Vi har även pyntat här hemma. Det är inte likt mig. Förvisso stannade hälften av pyntet i lådan det kom ifrån. Förr om åren har mitt pyntande stannat vid en julstjärna och en ljusstake i fönstret.

Nu har jag mammas fina adventsljusstake att tända ljus i också. Och så hittade jag massa andra små, hyfsat kattsäkra, ljusstakar att ha värmeljus i. Det känns mycket trevligt. Vi har i princip inte vågat ha ljus tända sedan vi skaffade katterna för 5,5 år sedan, men nu känns det som att barnet är tillräckligt stort för att man inte ska behöva oroa sig för hennes del och så har vi bara en katt att hålla koll på och han har hunnit bli rätt förståndig. I varje fall när det gäller såna saker.

Hela förmiddagen idag regnade det. Små små droppar, som yrde runt som om de ville vara snö. Men det snöar inte när termometern står på 9,8 plusgrader. Nu däremot, så snöar det lite. Biltaken är vita i alla fall.

Äntligen! Som jag har väntat!

Minnen kopplat till språk

2011-11-26T22:31:00.004+01:00

Jag och Tesla tittade på Tomtemaskinen med Pettsson och Findus nu ikväll. Jag fastnade i funderingar om det här med jultomten. Jag gillar inte idén att lura barn och jag kommer aldrig skaffa en jultomte. Däremot har barn rätt till sina egna fantasier, som i sin tur bygger på de erfarenheter de har. När jag var liten hade alltid tomten kommit under natten och när vi sedan kom hem till farfar hade han redan varit där. Hur gör vi? funderade jag och just då berättar Tesla:
-När jag var liten och gick på lilla avdelningen så kom tomten till oss på förskolan och så fick vi en sångbok och en godispåse. Alltså. Vilket minne!

Förra veckan pratade vi om Luciatåget på förskolan:
-Då ska pappa komma och så ska vi äta pepparkakor, sa Tesla. Jag fick förklara att jag råkar veta att förskolan (av någon anledning jag inte minns) inte får bjuda på något. De får inte heller be föräldrarna ta med pepparkakor, eftersom förskolan ska vara kostnadsfri. Jag vet inte vad det är med chefen på Teslas förskola. Jag undrar ofta vad hon är rädd för eller vad hon försöker uppnå genom att dra allt till sin spets. Barnskötare ska inte ha någon planeringstid alls, ingen får jobba övertid och de får (fick?) inte ta in vikarier. Det är väldigt mycket förbud där. Plus att pedagogerna ibland blir förflyttade till någon av de andra förskolorna i området. Givetvis mot sin egen vilja.

-Vi kan göra pepparkakor som du kan få när ni kommer hem, sa jag för att trösta det besvikna barnet, samtidigt som jag förvånades över att hon mindes detaljer från ett år tillbaka. Det tyckte jag var långt då. Men det här hon sa om tomten idag är ännu längre tillbaks i tiden. Det var för två år sedan, när hon var 1,5 år. Jag frågade om någon hade pratat med henne om det nyligen, men så var det inte.

Jag tycker att jag har väldigt få minnen sen jag var liten och att det jag minns är först från fyraårsåldern. Är det så att det Tesla minns nu kommer hinna glömmas bort under de kommande åren eller kan man ha kvar minnen från att man var 1,5 även när man är stor?

När mamma dog kände jag mig sorgsen över att Tesla kanske inte kommer minnas henne alls, men då berättade tjejen som vi var på 30-årsfest hos idag att hon hade tidiga minnen. Hon påpekade också att hon pratade tidigt. Tesla har ju alltid varit språkligt begåvad och när jag tänkte vidare kopplade jag ihop det med Vygotskijs teori om barns lärande; att språk och tanke hänger olösligt samman. Jag tänker att det Tesla kunde uttrycka med språket när mamma dog finns det också möjlighet att hon minns. Hon har i så fall chans att minnas hennes sjuka mormor, som jag tvättade naveln på (Teslas tolkning av att byta stomipåse) och som hon hämtade isbitar åt. Det är mycket bättre att hon minns det än att inte minnas något alls. Jag har många gånger under min uppväxt tyckt att det känns jobbigt att min morfar bara varit en gravsten för mig. Han dog två år innan jag föddes.

När jag var liten hade jag ett eget språk (som mamma och min dagispersonal förstod). I anknytning till Vygotskij tänker jag att om det var på det språket jag tänkte och lagrade mina minnen fram till fyraårsåldern så är det ju inte konstigt att jag inte har några tidiga minnen. De har säkert funnits där, men blivit bortsållade när jag inte kunnat tyda dem.

Alsike och Steningehöjden

2011-11-26T21:37:00.003+01:00

Idag har vi varit på 30-årsfest i Alsike. På vägen dit såg vi huset som Ylva, Micke och Kasper snart ska flytta till. Jag tycker att jag var duktig som kände igen det trots att jag bara sett det på bild och fast jag var tvungen att titta på vägen när jag körde!

Alsike var väldigt intressant. Jag har inte varit i Alsike förut och jag blev kär i allting. Husen, omgivningen och förskolegårdarna. Jag gillar hus som är fräscha och fina. Jag gillar smarta lösningar med lekparker, parkeringar och förråd. Jag gillar förskolegårdar med leksaker som inte är från 60-talet.

Min mormor (och morfar som dog innan jag föddes) var landskapsarkitekter. När jag var liten älskade jag att bläddra i deras gamla kataloger, där det fanns leksaker att köpa in till lekplatser. Fyra kataloger fanns på vårt sommarställe och jag vet inte hur många gånger (om dagen) som jag läste dem. Troligen var det där och då min fascination över lekmiljöer och lekredskap startade. En sommar var katalogerna bara borta och jag har en stark känsla av att mamma till slut slängde dem. Jag saknar dem fortfarande.

I Alsike fanns det förskolor, skola och en sporthall alldeles nära. Alsike kändes väldigt mycket som det Steningehöjden här hemma var tänkt att bli. Där utlovades skolor och service till dess att de första husen var klara, men än så länge finns bara en förskola och den ligger inte alls där det var planerat att den skulle ligga. Istället hamnade den ute vid den stora vägen. Varje gång jag åker förbi tänker jag på hur fel det skulle kännas att ha mitt barn springandes på en inhägnad åker med bilar som svischar förbi i 80 km/h. Det finns naturligtvis värre förskolemiljöer, men jag gillar inte denna. Hade jag däremot varit politiker hade jag kanske tyckt att det var genialt med en förskola vid vägen där alla Sigtuna-föräldrar som inte fått förskoleplats där de ville kan slänga av sina barn på vägen till jobbet.

Förut ville jag bo i Steningehöjden. Det finns mycket som lockar, men eftersom den där utlovade servicen aldrig verkar vilja infinna sig så blev stället mindre och mindre intressant. Husens planlösningar går inte heller ihop med våra önskemål. Samtidigt lockar ett nybyggt boende. Framför allt efter att sett köket där vi var idag. Jag vill ha ett stort fräscht kök!

Om jag inte hade varit så himla förtjust i mitt jobb och mina kollegor hade jag på en gång köpt ett hus i Alsike. När jag körde hem insåg jag att 20 minuter med bil inte är särskilt lång tid då det gäller att ta sig till jobbet. Om man jämför det med 10 minuter att gå så är det egentligen en ganska obetydlig skillnad. Plötsligt fick jag en annan förståelse för de kollegor jag har som bor i andra kommuner eller ute på landet. Om bara bilen står utanför dörren är det ju enkelt. Här hemma känns det som att det är lika långt att gå till parkeringen som till centrum.

Nu ikväll har jag suttit och studerat Steningehöjden. Jag har tittat på planritningen över hur området ska se ut när det är klart. Då tilltalar det mig mycket. Närheten till natur och skog. Kuperad terräng. Små lekplatser. Men innan det finns en mataffär, förskolor och skola där så vill jag inte flytta in. Går det att förutspå när detta kommer inträffa? Den etapp som byggs nu kommer ligga alldeles nära centrumet. Och där fanns det till och med hus jag gillade planlösningen på...

30-årsfesten då? Jo, den var trevlig. Människorna var trevliga, barnet sött, kakorna fantastiskt goda och det var enkelt att trivas. Jag kände mig inte ens obekväm fast jag inte träffat någon av människorna förr. Själva grejen att fylla 30 verkade inte heller vara så farlig. Jag kanske överlever. Jag känner dock att min plan att vara bortrest över födelsedagen är mycket bra. Jag gillar varken födelsedagsångest eller ångesten det innebär att bjuda hem folk.

Luciatåget

2011-11-25T21:34:00.009+01:00

Jag fastnade visst för det här med att rita på datorn. Så pass att fingrarna automatiskt startade Photoshop när vi satt och väntade på besök i eftermiddags.

Henrik säger att den första versionen var bättre. Det är ganska typiskt för mig. Jag bearbetar detaljer så mycket att resultatet inte blir bra. Nästan alltid när jag ritar något vill jag att det ska se lite slarvigt ut, men känslan att allt måste vara perfekt vinner alltid. Själv är jag i alla fall nöjd med att de fått färg på sina kläder.

Jag är väldigt nöjd med den här dagen överhuvudtaget. Först hade vi det trevligt på jobbet. På eftermiddagen kom Ylva och Kasper hit och vi var ute och lekte och efter det fick Tesla och Kasper bada tillsammans.

När gästerna gått hem blev det mysmiddag i form av köttfondue. Åt länge och gott och fast Tesla var så himla trött blev det inga större konflikter. Vi aktade oss för absoluta nej. När hon sa att vi skulle äta godis och se på film så förklarade vi att vi inte skulle hinna med det. Precis innan hon tänkte bryta ihop för det sa jag snabbt "men du kan få fem godisbitar efter maten" och så var hon nöjd med det.

Efter maten läste vi Pettsson tältar. Sen ville Tesla ligga själv och lyssna på en av Pettsson-skivorna vi lånade på biblioteket idag, så jag satte mig vid datorn och polerade mitt luciatåg lite grann. Det kan inte tagit mer än en kvart innan Tesla sov. Det är mycket ovanligt!

Jag kan!

2011-11-24T21:57:00.004+01:00

Jag tänker ibland att jag nog snart borde göra en inbjudan till luciatåget på vår avdelning. Den typen av sysslor brukar hamna på mig. Googlade därför lite tecknade bilder av luciatåg, men fann ingen jag gillade. Jag vill ha ett tåg med lucia, tärna, stjärngosse, tomte och pepparkaksgubbe.

Idag såg jag att Candygirl hade gjort en luciabild, ungefär som den i mina tankar. Jag blir lite avundsjuk på henne ibland. Dels verkar hon vara en fantastisk förskollärare och dessutom kan hon både rita och sjunga. I mitt nästa liv ska jag kunna sjunga som hon.

Medan jag satt och väntade på att Tesla skulle somna började jag skissa på ett eget luciatåg, som jag sedan målade konturerna av. Jag fotograferade bilden med min gamla digitalkamera från 2003...

Sen färglade jag i Photoshop. Det var jätteroligt när man kunde fuska och bara markera det fält man ville färglägga och därmed aldrig rita fel.

Så här blev resultatet. Jag skulle eventuellt vilja göra mer detaljer och färglägga kläderna på tågets deltagare, men det blev ungefär som jag hade tänkt.

Jag är himla nöjd med att det blev ett resultat överhuvudtaget. Att jag kunde rita något alls!

Ps. Det där med att komma i säng i tid och sova ut gick åt skogen. Precis när jag kände att bilden var klar för idag och skulle skriva detta inlägg ringde min syster och ville att jag skulle vara hennes mamma och svara på livets svåra frågor... Fast det gjorde inte så mycket. Den där ungen, som jag satt och väntade på att skulle somna... hon somnade nu. 21:50 ungefär. Vi kan ju slåss om vem av oss som är tröttast imorgon.

Trött är mitt förnamn

2011-11-24T19:24:00.003+01:00

Idag var det en sluta tidigt-dag. Gick och hämtade min unge först av allt (såklart). Hon hade svalt en knapp fick jag veta. Det var en av tre tokigheter som hade hänt medan de klädde på sig för att gå ut efter lunchen.

Jag och Tesla kom efter en stunds funderande fram till att vi skulle spendera eftermiddagen hemma. Vi bakade kladdkaka och sedan lekte vi med papier mache igen. Mina saker förbättrades av det, medan Teslas nästan perfekta ballonghöna istället kollapsade på ett synnerligen sorgligt sätt när hon skulle täppa igen ett hål. Hoppas den kryar på sig. Jag var så himla nöjd med att hon gjort den helt utan att jag hjälpt till. Nu känns det nästan som att jag måste bygga ihop hålet för att det inte ska bli katastrof.

Medan vi satt där och kladdade upptäckte jag att jag höll på att somna. Jag var så himla trött, så halv fem gick jag och la mig i sängen. En halvtimme senare steg jag upp och lagade mat. Sen var tanken egentligen att jag skulle iväg och träna, men Henrik ville hemskt gärna skapa musik och på grund av min trötthet kände jag att jag faktiskt kunde tänka mig att skippa träningen. Läste När Findus var liten och försvann för Tesla istället. Det är en av alla Pettsson-böcker vi har, men som jag aldrig hade läst.

Nu funderar jag på vilken tid det är rimligt att lägga mig. Vill sova hela natten och vakna pigg och utvilad. Har nämligen ingen lust att ägna helgen åt att sova eller vara trött.

Mitt i veckan-svacka

2011-11-24T06:18:00.004+01:00

Igår vaknade jag på morgonen och ville hellre ligga kvar i sängen än att stiga upp. Jag tänkte att det var tur att jag slutar tidigt både på torsdag och fredag. Kände inte riktigt igen mig själv. Jag hade förvisso inget emot att gå till jobbet, men jag kände mig likgiltig inför det.

Inte blev det bättre av att servern där alla våra datordokument ligger var nere, så att jag inte kunde göra något vettigt på min planeringstid. Mycket frustrerande när jag gått i en vecka och bara väntat på att få tillfälle att göra klart en dokumentation.

Fortsatte att känna mig oengagerad, men bestämde mig ändå för att stanna inne och experimentera med vatten och färg med några barn. Då vaknade jag till liv igen.

På eftermiddagen hade jag sån tur att jag kunde sätta mig och dokumentera en lång stund, så jag hann göra klart min dokumentation och påbörja en ytterligare.

Idag är jag fruktansvärt trött, men det ska bli roligt att gå till jobbet i alla fall.

Tisdagsmiddag i ensamhet

2011-11-22T17:41:00.009+01:00

Det är lite ensamt här. Har precis haft filmvisning för våra barn och föräldrar på jobbet, så jag kom hem lite senare än en vanlig tisdag. Missade Matlaget för tredje veckan i rad...

När jag gick från jobbet såg jag att jag fått ett sms av Henrik. Han och barnet hade gått till farmorn och farfarn och skulle äta middag där. Trevligt. För dom.

Själv skulle jag äta laxfärsbiffar, potatis och kantarellsås. Det smakade förträffligt.

Men mat hjälper inte mot saknad och ensamhet.

De kommer nog hem precis när jag gått för att träna. Värdelöst.

Och fast jag skyndade mig hem hade barnet hunnit somna när jag tränat klart.

Skrivbordsunderlägg

2011-11-20T21:49:00.011+01:00

Så här sett mitt datorskrivbord ut. Hur ser ditt ut?

Problem är bara möjligheter i arbetskläder

2011-11-20T18:46:00.006+01:00

I morse blev jag arg för att min bh plötsligt satt för löst runtom kroppen och därmed var obekväm att ha på sig. När jag skulle byta till en annan upptäckte jag att bygeln på den andra gått av, sådär mittpå, som en annan likadan bh gjorde i vintras. Det är inte okej!

Det blev en improviserad shoppingtur till Väsby centrum, för jag tänker inte gå runt i kläder jag inte trivs i i flera dagar. Tesla var helt införstådd med vad vi skulle göra och bar runt på alla bh:ar jag ville prova samt tog av dem från galgarna åt mig i provrummet. När jag betalade försökte jag få svar på om det var lönt att komma in med den trasiga bh:n för att byta den. Jag vet inte hur länge en bh förväntas hålla och tyckte mig inte ha tid att leta efter kvittot innan vi gav oss av heller, men hon i kassan tyckte att jag skulle komma in med den sen.

När vi shoppat klart styrde vi bilen mot Mulle Meck-parken istället. Jag tycker egentligen inte att det är lekparkssäsong nu, men en timme kan man ju stå ut trots kyla om man tror att finaste ungen skulle uppskatta det. Själv blev jag fascinerad av omgivningen. Förra gången jag var i Mulle Meckparken, för drygt två år sedan, åkte vi pendeltåg dit. När jag kollade bilvägen på kartan insåg jag plötsligt att Mulle Meck-parken ligger precis där det riktiga Överskottsbolaget låg förr i tiden (när ÖoB inte fanns överallt utan var något en tonårig Hanna själv kunde få för sig att ta buss 540 till för att shoppa en eftermiddag efter skolan) och nu när jag visste det kände jag igen vägen och byggnaderna precis.

Mulle Meck är ju förresten en rätt klok figur. Jag gillar hans sätt att se på världen. Ett citat som fastnade idag var: Problem är bara möjligheter i arbetskläder.

Efter en timme hos Mulle Meck var det dags att åka till Solna och hämta Henrik. Det var också en upptäcktsfärd på sitt sätt. Sundbyberg, Rissne, Hallonbergen och alla andra ställen var bekanta var och en för sig, men jag fick en annan helhet i det när jag körde själv. Kände även igen många ställen som jag och pappa övningskört på i Solna och Sundbyberg (det var ju där man körde upp så länge man bodde i Stockholm). Tyvärr var jag även tvungen att koncentrera mig både på att köra och hitta. Vi kom rätt på första försöket.

När jag frågade Tesla vad som varit roligast idag svarade hon: "köpa bh, Mulle Meck och Buffa-parken och hämta pappa".

Jag är rätt nöjd över att ha en unge som tycker att det är lika roligt att köpa underkläder till sin mamma som att besöka en lekpark. Själv tycker jag för det mesta att lekparker är roligare än att köpa kläder.

Tesla i Mulle Meck-parken, 25 juli 2009.

Bästa möjliga

2011-11-19T20:11:00.003+01:00

Igår kväll somnade jag med tidningen i handen när jag skulle läsa klart sidan. Fast jag skulle hellre vilja beskriva det som att jag vaknade med tidningen i handen, eftersom det var så jag upplevde det.

Is var snäll och trevlig inatt. Det normala är annars att han bits som aldrig förr när Henrik är borta. Jag vaknade av mig själv innan åtta och låg och läste. Is låg under täcket på mina ben när Tesla en stund senare kom knatande, lika gosig hon. Strax därefter ringde klockan och vi gick upp och gjorde oss och matsäcken i ordning.

I Skogsknyttegruppen var det bara fyra barn idag, men vi skulle ändå (eller just därför?) vara med de stora Mullebarnen på deras aktiviteter. De fick uppdragskort och byggde en "pepparkaksgubbe" av kottar bland annat. Tesla gillade kottgubben bäst och jag tyckte bäst om trattkantarellerna som helt plötsligt fanns vid mina fötter då jag böjde mig ner. Trots att jag bara tog de svampar som mullebarnen missade så blev det en ansenlig mängd.

När vi kom hem lagade jag laxfärsbiffar med svampsås och kokt potatis. Blev mycket mätt. Så mätt att jag egentligen bara ville lägga mig och vila, men jag gillar inte när tid bara försvinner. Vi gick till mormor. Det känns ofta tungt att ta sig iväg, men när vi väl var där kändes det jättetrevligt. Det var nystädat och allt var i så bra ordning att jag inte behövde engagera mig i mer än posten. Hittade dessutom mormors förrådsnyckel som varit borta sen hon hamnade på sjukhus i somras. Det kan ju vara bra om fler än jag (som har andra nyckeln) har tillgång till förrådet. På vägen hem stannade vi på Ica för att handla lite. Där mötte vi Sabina som vi fick sällskap med hem.

Jag gjorde våffelmackor till middag, eftersom vi inte var särskilt hungriga, och efter det såg vi på Mer om oss barn i Bullerbyn. När filmen var slut läste jag Vår i Bullerbyn för Tesla. En bok som min mamma fått av sin farmor julen 1967, tydligen. Jag funderar ibland på att skriva namn och år i böcker. Har gjort det i mina ungdomsböcker under en period, men sedan slutat. Tycker att det kändes trevligt att veta att det var mammas bok. För mig har den alltid funnits, men jag skulle nog gissat att den var min mosters.

Det här var en himla fin dag. Jag hade bestämt mig för att göra det bästa möjliga av den och se så bra det gick! Är bara lite ledsen över att dagen försvann så fort. Jag hade några saker till jag gärna hunnit med.

Motsägelser

2011-11-18T21:15:00.002+01:00

Ungens minne imponerar på mig. I morse när jag klädde på henne frågade hon om jag kommit ihåg att köpa godis igår. Det hade jag.

Vi blev klara med middagen tidigt idag, så redan vid sex började vi mysa till Alla vi barn i Bullerbyn. Jag upptäckte att jag inte är så bekant med den filmen. Det är nog Tv-serien som känns bekant. Däremot kan jag varenda replik i filmen, eftersom Alla vi barn i Bullerbyn råkade vara min första LP-skiva. På skivan lyssnade jag sällan, däremot hade pappa spelat över den på kassettband och det bandet lyssnade jag mycket på.

När filmen var slut var klockan redan halv åtta. Tesla ville se filmen en gång till. Som vanligt. När jag sa nej föreslog hon att vi skulle se den imorgon efter Skogsknytte. Jag föreslog att vi tar det på kvällen i så fall. Samma godispåse, men annan film...

Efter att jag läst godnattsagor fick hon lyssna på mitt Bullerbyn-band istället för den vanliga Rävjakten. Hon hann igenom en vända innan hon somnade, 20:45 kanske. Jag är nöjd med den här kvällen. Mycket gosiga kramar i soffan och så fick jag läsa två lagom långa sagor innan jag blev utkörd ur hennes sovrum.

Nu är frågan vad jag ska ägna resten av kvällen åt. Jag vill mycket och lite på en gång. Vill, men orkar inte. Om jag till exempel bestämmer mig för att läsa en bok kan det hända att jag när jag väl når sängen kommer på att jag är för trött och sover istället. Sova är inget jag känner för att slösa min tid på. Däremot är jag gärna pigg och utvilad imorgon.

Aj och ont

2011-11-17T20:58:00.003+01:00

Jag frågade på förskolan när jag hämtade Tesla idag om hon brukar vara trött, men det tyckte de inte. Hemma är hon trött efter middagen ibland. Ibland inte. Det svåra är att avgöra om hon inte somnar för att hon inte är trött eller på grund av att hon är övertrött. Hon har ju nästan alltid tagit lång tid på sig för att somna. Kanske behöver vi lägga henne vid sju för att hon ska komma till ro vid halv nio. Kanske behöver vi det inte. Hur vet man?

Imorgon är det i alla fall fredag och då brukar vi låta henne vara uppe längre. Så att vi hinner mysa. Godis ville hon ha imorgon: "Du kan handla det efter vattengympan" föreslog hon, precis som jag utan hennes vetskap tänkt eftersom vi behöver mjölk och jag inte har tid att handla efter jobbet imorgon. Jag jobbar sent (16:45 är min senaste schemalagda tid) och Henrik ska bort över helgen, så det blir till att skynda hem och göra mat. Jag kan bli sur och grinig om jag inte får mat typ... fem!

Jag har för övrigt varit i simhallen två gånger idag. Först med Tesla i den torsdagsvarma bassängen och sen i den kalla otäcka bassängen på vattengympa. Förra torsdagen visade det sig att vattengympan var inställd. Då simmade jag 1 km istället. Det var tråkigt, men inte lika tråkigt som det borde varit. Lite som att jogga. Urtrist egentligen, men har man tillräckligt mycket att reflektera över så går det bra ändå.

Och annars? Så gör hälsporren mer och mer ont, svanskotan gör mer ont och ibland undrar jag om jag inte håller på att få ont i det andra benet också som nån slags ytterligare följdsymptom. Jag har ju hög smärttröskel så det märks oftast inte på mig att jag har ont, men ibland skriker jag inombords och undrar hur min stackars häl ska få vila när jag har ett jobb som går ut på att gå och gå. Ett stillasittande jobb hade dock varit ännu värre. Det var faktiskt vår planeringsdag, då vi satt på föreläsning en hel förmiddag, som gjorde att det blev värre. Känner mig redan orolig över kommande planeringsdagar. Det kommer först en i början av december då vi ska skumpa runt i en buss till andra sidan stan. Det kan göra ont. Sedan ska vi iväg två dagar i januari också och då kommer jag antagligen sitta sönder min kropp totalt.

Sömnbehov

2011-11-17T06:04:00.005+01:00

Hur mycket sömn behöver en treåring? Det har jag funderat över ett tag.

Min kära dotter somnar vanligtvis 20:30 och blir väckt 06:30. Det där med att hon blir väckt känns som ett tecken på att hon somnade för sent. Så jag lägger henne klockan 19:00 nästa kväll... och nästa... och nästa... men likväl somnar hon inte förrän 20:30. Nästan varje kväll. I bästa fall sover hon redan 20:00.

Är 10 timmars sömn tillräckligt för en treåring? Om hon råkar ha en mamma vars mamma tyckte att mamman aldrig sov som liten?

Jag jämför med tabellen för att få en referenspunkt. 10,5 timme sömn på natten låter ju rimligt, men i så fall ska man sova 1,5 timme på dagen också. Det är snart ett och ett halvt år sedan Tesla slutade att sova middag. Det var när min mamma levde.

Jag tycker skillnaden mellan att sova 10 och 12 timmar per dygn är ganska stor. Frågan är vad den som sammanställt tabellen utgått ifrån; ett genomsnitt av hur mycket barn sover eller ett genomsnitt av föräldrars önskan att barn sov?

Jag önskar att min dotter sov 11 timmar per dygn. Från 19:30 till 06:30. Då skulle jag slippa känna oro över att hon kanske går runt och är trött hela dagarna.

Förbjuden kärlek

2011-11-14T22:31:00.008+01:00

Idag var jag på jobbet i 12 timmar i sträck. Jag fick huvudvärk, men dagen var så lång att huvudvärken hann försvinna igen innan vårt avdelningsmöte började. Avdelningsmöten är det roligaste jag vet!

Sen gick jag hem och redigerade klart en film vi ska visa för föräldrarna nästa vecka...

Ibland tänker jag att jag borde censurera en del av mitt liv för att ni inte ska tro att jag är helt dum i huvudet. Sen kommer jag på att det inte är någon idé och tänker istället att jag ska dela med mig av kärleken till mitt jobb så att ni i alla fall kan skratta åt mig.

Är det tillåtet att älska sitt jobb?

Ibland känns det inte så...

Det känns som att man ständigt måste försvara och förklara.

Bättre mamma

2011-11-13T14:47:00.006+01:00

Idag väckte Tesla mig snällt. Låg och gosade tills klockan var sju. Ville bara bli torkad på toaletten en gång. Gosade mer och gick sedan och lekte själv tills jag självmant ville gå upp vid nio. Då blev jag en snäll mamma. Så nu har vi spelat Min bondgård också. Och varit hos mormor.

Bada med sin mamma var en annan önskan från ungen och tänk vilket lyckat sammanträffande att jag sitter här och är minst lika frusen som igår och vill bada!

Nu ska vi bada! Det kan man faktiskt göra klockan tre en söndagseftermiddag. Om man inte har något annat för sig.

Den stora tröttheten

2011-11-12T22:44:00.005+01:00

Jag har drabbats av den stora tröttheten. Jag är ju en sån där person som nästan jämt hoppar upp ur sängen på vardagarna, fast klockan är 05:30 och jag råkade glömma att lägga mig kvällen innan. Men sen jag började jobba heltid vill jag sova på lördagsmorgnarna. I morse var nog klockan 07:30 när Tesla väckte mig och när hon inte gör det på ett trevligt sätt blir jag grinig och vägrar gå upp. Jag fick hoppa upp och ner och hjälpa henne med massa saker hon hade klarat själv om hon bara ville. När jag slutligen fick slumra en stund till slumrade jag till halv tio och frukost blev det inte förrän halv elva. Hemskt!

Vad klockan var när vi äntligen kom iväg vet jag inte. Vi skulle på Friluftsfrämjandets bytesmarknad som hölls i Forum i år. Det var trevligt att komma ut på promenad hela familjen, men utbudet på marknaden var ganska dåligt. Fast jag köpte en svart Everest-jacka! Storlek 164 kunde jag tydligen ha. Den var ändå rymlig i armhålor och sånt, så jag tror den blir perfekt att åka snowboard i. Min andra vinterjacka börjar gå sönder i sömmar och dragkedjor här och där...

Tesla ville ha pizza till mat och uppenbarligen tyckte Henrik att vi skulle köra ombytta roller mot det vanliga. Jag fick därmed göra degen (vilket jag avskyr och är usel på) och han fick fixa saker att lägga på. Det blev gott i alla fall! Efter maten, när klockan var kvart i sex, var jag så trött och frusen att jag bara ville krypa ner i sängen. Så det gjorde jag. Jag är ofta väldigt frusen på helger. Tror jag sov en kort stund innan en treåring damp ner bredvid mig i sängen och skulle läsa tre Mamma Mu-böcker för mig. Jag orkade inte ens hålla ögonen öppna, men det verkade hon inte bry sig om. Jag har varit en usel mamma idag. Tesla har tjatat om att jag ska leka med plastdjuren med henne, men jag säger bara nej. För jag vill verkligen inte. Inte idag. Jag ville vilja, men jag såg bara framför mig hur jag skulle frysa ännu mer och inte orka vara delaktig.

När Tesla läst klart för mig skickade jag iväg henne till badrummet, så fick hon göra sig i ordning själv. Sen orkade jag gå till hennes säng och läsa två Mamma mu-böcker. Hade gärna sovit där en stund, men för tillfället får ingen ligga hos henne när hon ska sova. Hon ska ligga själv och lyssna på Rävjakten på band. Jag låg i min säng och läste. Då och då fick jag springa upp, för Tesla kom på massa viktiga saker hon behövde göra och hon skulle givetvis ha min hjälp trots att Henrik var betydligt närmre. Till slut lät jag hälsa att jag sov och släckte lampan. Då fick han hjälpa till.

Vid nio klev jag upp, mindre trött och frusen. Nu har jag varit mig själv i två timmar och börjar tänka att jag kanske ska läsa och sova på riktigt.

Jag undrar även när det är tänkt att man ska ha tid för det där andra. Typ skrapa och måla badrumstaket, snygga till köket och köpa tyg att klä in köksstolarna och skrivbordsstolen med samt givetvis sälja alla saker som bara blivit stående sen vi tömde mammas hus. Om man bara orkar sova när det är lördag. När ska man då orka?

Imorgon ska jag orka gå till mormor i alla fall. Det orkade jag inte idag. Jag har knappt orkat vara trevlig.

Att stå på sig

2011-11-10T15:29:00.002+01:00

Hemtjänsten ringde idag igen. De tyckte att mormor behövde fotvård. De påstod även att mormor inte har ledsagartjänst, vilket gör att gruppledaren ser rött när kontaktpersonen följer med mormor på läkarbesök. Jag sa att mormor har ledsagartjänst. Det fortsatte jag att hävda ända tills kontaktpersonen hittade ett papper som bekräftade det.
- Va bra att du stod på dig! sa hon glatt och lovade att trycka upp pappret i ansiktet på den där puckade gruppledaren.

Jag börjar bli rätt bra på det här med att inte bli överkörd och ta på mig andras jobb. Fick dock uppgiften att leta och boka fotvård, men jag hoppas att min del i det hela kan vara slut när dagen är slut.

Bemötande

2011-11-09T20:19:00.004+01:00

För sisådär åtta år sedan kontaktade jag en tandläkare eftersom jag var tvungen att ta bort ståltråden som satt bakom mina tänder för att hålla tänderna på plats efter att tandställningen tagits bort när jag var 16. Tandläkaren klagade på att mitt tandkött var svullet och hotade med att mina tänder skulle lossna när jag blev gammal om jag inte tog bättre hand om dem. Hon tyckte jag skulle gå till tandhygienisten. Jag sa nej, för jag vill inte gå till ställen där folk är elaka mot mig och sedan vill ha betalt för det.

Jag har dock sedan länge lovat mig själv och mina tänder att börja gå regelbundet till tandläkaren den dag jag har en fast inkomst och det har jag ju haft i ett drygt år, så idag var det dags. Den här tandläkaren sa "Med tanke på att du inte varit hos tandläkaren på åtta år ser dina tänder väldigt bra ut". Då tyckte jag att hon var en trevlig tandläkare och jag lovade att komma tillbaka redan om tre veckor.

Tänk vilken skillnad det gör hur man blir bemött!

Nio år

2011-11-06T19:19:00.004+01:00

Idag är det 9 år sedan pappa dog. 9 år är lång tid. Så lång tid att jag inte ens har en bild av honom på datorn. Min uråldriga digitalkamera, som för länge sen borde ha pensionerats, är nämligen nyare än hans död.

På 9 år hinner man glömma så mycket. Jag har minnen av pappa från min barndom. Jag har minnen av pappa från slutet. Men det känns som att en stor del av pappas personlighet har försvunnit. Efter mammas död har energin istället fokuserat på att minnas mamma som hon var. Nu undrar jag hur pappa var.

Jag vill inte att man ska minnas så här lite. För det betyder att jag om 8 år knappt kommer ihåg min mamma heller. Om man inte ens minns sina föräldrar, då måste man verkligen vara föräldralös.

Söndagsutflykt

2011-11-06T19:01:00.004+01:00

Vet ni, jag gillar nya E4:an förbi Uppsala! Den gör vägen hem till Therese så himla snabb. Therese är min klasskompis från lärarutbildningen som jag skrev examensarbete med. Sedan examensarbetet blev klart har vi bara setts en enda gång; i augusti förra året när vi var och såg Winnerbäck. Så kunde vi ju inte ha det, så idag tog jag och Tesla bilen och körde dit. 50 minuter tog det bara, trots att Therese bor lika långt norr om Uppsala som jag bor söder om. Vi har haft en mycket trevlig dag!

Gav oss av hemåt innan det började bli alltför mörkt. Vet dock inte om det gjorde någon skillnad för hela Uppsalabygden var grå, både på förmiddagen och på eftermiddagen. Som om molnen låg strax ovanför marken.

Nä vi åkte hem åkte vi inte hem utan hem till Henriks föräldrar. Hans far fyller år imorgon så vi var bjudna dit att fira lite i förskott. Smörgåstårta bjöds det på, vilket passade bra då jag började bli hungrig. Sen började jag bli trött. Då åkte vi hem och nattade barnet, men det verkar som att vi glömde att natta mig. Eller så brukar jag inte sova när klockan är 19:15...

Smällmätthet

2011-11-05T20:47:00.004+01:00

Det är fint det här med Skogsknytte. Tesla verkar verkligen uppskatta lekar, aktiviteter, matsäcken och att vara i skogen och jag uppskattar att få vara i naturen i sällskap av andra. Trattkantarellerna man hittar är en bonus.

En stund efter att vi kommit hem från knyttet kom Greger på besök. Sen får vi inte se honom i Sverige mer förrän jag fyller år nästa år. Inget julsällskap, ingenting. Vi gick till mormor och hon verkade verkligen uppskatta besöket. Hon satt i köket och åt lunchen hemtjänsten kom för att värma och Greger och Tesla satt och lekte med bingospelet. Själv satt jag i rummet intill och gosade med sönderslickade katten och klippte hennes klor. Tyckte att det kunde vara en bra idé att göra innan jag tar henne till veterinären på tisdag.

När vi kom hem lagade Henrik ostfondue som vi åt av tills vi blev smällmätta. Helt enligt planen jäste vi sedan i soffan. Jag, Greger och Tesla spelade memory.

Det var en trevlig dag det här, om man inte tänker på att min mobil har gått och blivit död. Det gör jag inte. Inte hela tiden i alla fall.

Sorg över materiella ting

2011-11-05T20:21:00.005+01:00

Som ni kanske vet gillar jag inte att äga saker. Saker man äger kan sluta fylla en funktion och då blir de bara liggande och tar plats eftersom jag har svårt att skiljas från saker som betytt något. En annan sak som kan hända är att de går sönder.

Den 31 augusti kom Henrik hem med en SmartPhone till mig, en Sony Ericsson Xperia. En present som gjorde mig väldigt glad. Samtidigt som jag är av åsikten att det räcker om man kan ringa och sms:a med en telefon. Började använda min SmartPhone den 4 september. I tisdags kväll, 1 november, när jag höll på att lägga in en kontakt i telefonboken blev allt svart. Då hjälpte det att ta ur batteriet, men sen fortsatte telefonen att göra lite skumma avstängningar och omstarter under de kommande dagarna. Idag var jag förvånad över hur bra telefonen mådde. Överlevde hela Skogsknyttet och hela besöket hos mormor. Men sen, när vi kom hem därifrån, fortsatte den att vara död utan att något hjälpte.

Jag har överlämnat den i Henriks vård nu, men inte ens det verkar hjälpa. Han har kört reset på den via sin dator, men kom fram till att det antagligen är fel i det inbyggda minnet. Då kan man inte göra så mycket mer än att sörja sin telefon. Det är det jag gör genom att skriva det här inlägget.

Jag sörjer:

Mina Wordfeud-matcher som jag inte kommer kunna avsluta. Startade upp två nya en kvart innan telefonen hittades död i min bakficka.
Att jag redigerat mina kontakter så ordentligt och troligen kommer få göra om det. Har även lagt in tre nya nummer sedan jag fick telefonen, men till min glädje fanns alla dessa människors nummer på hitta.se.
De tio foton/filmer jag hade på telefonen. Några med en alldeles strålande glad Tesla utklädd till katt, foto på mormor och en film med Tesla och Greger.

Sen tror jag inte att jag har så mycket mer att sörja och det känns skönt. Skönt att det inte är värre.

Henrik har väl inte gett upp med lagandet av telefonen än, men det verkar ganska kört. Och vad ska jag göra sen? Återgå till min tanke att Smartphones bara är onödig lyx och att telefoner inte behöver kunna mer än att ringa och sms:a? Eller ska jag acceptera att jag blivit fast och köpa en ny smartphone? Den jag hade köpte Henrik av en kompis för en femhundring. Ett helt okej pris, men inte för något som höll i bara två månader...

Jag tror jag ska flytta simkortet till min gamla mobil ikväll. Imorgon ska jag och Tesla ut på en lång resa till främmande ort med bilen.

Torsdagen ur positivt perspektiv

2011-11-03T20:52:00.005+01:00

Jag har reflekterat över hur lite jag vet om Teslas förskoleavdelning. Alla förskolor här i området har en gemensam specialpedagog och igår, när vi hade rast, frågade han mig om jag kommit fram till vilka som jobbar på Teslas avdelning. Jag kom fram till att jag faktiskt inte vet. Senast en av pedagogerna försökte redogöra, för två veckor sedan, visste hon inte riktigt själv vem som skulle vara med vilken grupp.

Jag ser inget av verksamheten. Jag lämnar Tesla innan klockan 7 fyra dagar i veckan. Det innebär att vi går in på en annan avdelning, går igenom huset och hänger upp hennes kläder på 3-5 och så går vi tillbaka till 2-3 där hon lämnas. Jag hämtar henne på torsdagar och var tredje fredag. Men då kommer jag tidigt och de är alltid ute på gården och leker så att personalen kan ha rast. Igår insåg jag att jag knappt vet hur det ser ut på hennes avdelning numera.

Därför kändes det bra idag när vi gick för att byta stövlar mot skor innan vi gick hem, men fastnade i olika ärenden inne på avdelningen, så att jag i alla fall fick en inblick i hur de har möblerat och vad de erbjuder för saker.

När vi väl kom hem ville Tesla ha mellanmål och medan vi åt kom vi fram till att vi skulle ägna eftermiddagen åt att utforska mitt pysselskåp. Vi började med att måla med textilfärg på varsin tröja. Jag målade om en jag gjort åt Henrik för sådär 7 år sedan och Tesla fick kladda på en av sina gamla hakklappströjor i brist på bättre. Vid nästa besök i pysselskåpet hittade jag en pälsänger och Tesla en ballong. Jag har funderat på om man kan göra hönsägg av papier mache, så jag föreslog att Tesla skulle skapa något av sin ballong medan jag gjorde ägg.

"Jag ska göra en höna som exploderar när vargen kommer" sa Tesla som snöat in på Pettsson & Findus-boken Rävjakten. I morse frågade jag henne om jag fick låna med ett Alfons-band till jobbet, men det fick jag absolut inte. Däremot gav hon mig Rävjakten.

"Då får du det imorgon" sa jag, varpå hon sa att hon ville ha det idag. Jag förklarade att det inte gick eftersom de skulle lyssna på det samtidigt som jag gick hem. Sen orkade jag inte diskutera det så mycket mer eftersom det höll på att bli en onödig konflikt. Jag tänkte att hon nog skulle ha glömt det till eftermiddagen, men så fort vi kom hem frågade hon var bandet var. Hon tog det ändå rätt bra att det var kvar på mitt jobb.

Hur som helst började Tesla limma fast pappersremsor på sin ballong som skulle bli en höna. Hon pratade om hur Pettsson och Findus gör och verkade ha mycket bättre koll än vad jag har. Hon berättade hur vargen (räven) skulle komma smygande och den pepparfyllda hönan skulle explodera.
"Men vi har ju glömt att ha peppar i" tyckte jag. Tesla förklarade att den hönan vi gjorde inte behövde vara pepparfylld.

Nu ligger hönan och alla 21 äggen och torkar. Jag undrar hur resultatet blir. Vi hade en mysig eftermiddag i alla fall.

Till middag kokade jag potatis och gjorde kantarellsås. Henrik fick några gamla överblivna biffar till, Tesla fick köttbullar och jag fick helt underbara laxfärsbiffar som min kollega lagat till mig. Kändes som en riktig lyxmåltid! Jag åt nog lite mer än jag borde ha gjort precis innan det var dags att gå och träna...

Torsdagen ur negativt perspektiv

2011-11-03T20:12:00.004+01:00

Ibland drabbas jag av Hemtjänsten. Det är en åkomma som sprider sig snabbt och har irritation som biverkning.

Klockan var ett och jag höll just att sätta på mig skorna när jag kände att det ringde i min bakficka. I hallen där jag stod var det livat och på min egen avdelning låg barnen och vilade, så jag hoppade ut utanför ytterdörren, opåklädd, för att kunna prata ostört.

Hemtjänsten berättade att de hade hittat en kallelse för mormor till ögonläkaren på måndag och verkade lite nervösa över det..
-Ja? tyckte jag. -Jag vet att hon ska dit.
-Har ni tänkt följa med?
-Nej, det kommer vi inte. (Här råkade jag bli lite ilsken). Min moster Xxxxx Xxxxxx pratade med er gruppledare Yyyyyy Yyyyyyy redan i september om att ni skulle följa med.
-Ni pratade med oss i september om att vi skulle följa med?
-Ja. Mormors kontaktperson verkade också vara fullt medveten om det när jag träffade henne.
-Okej, då ska vi försöka lösa det.

Försöka lösa det? Pfff! De har inget val! Nu tror jag i och för sig att det hela är sin ordning, men mormors kontaktperson som är bra och skulle fixa allt har semester denna vecka.

Jag blev i alla fall upprörd, klev in på jobbet igen och lastade av mig lite ilska hos Teslas kusin och vår andra vikarie. Klädde på mig jackan och hann precis komma på att det låg laxfärsbiffar i kylskåpet och väntade på mig. Det är minsann inte alla som har kollegor som lagar middag åt en!

På vägen hem ringde jag min moster för att upplysa henne om vad jag sagt till hemtjänsten. Pratade ända tills jag kom fram till Teslas förskola. De 8 minuterna var tillräckliga för att jag skulle sluta vara arg. Problem blir så mycket enklare när man har någon att dela dem med. Gärna en professor.

Värre är det med problemet som går under titeln mormors allergiska katt. Jag drar ju fram henne från bakom soffan ibland för att kolla läget. Det verkar som att hon har slutat att klia upp blodiga sår, men hon slickar bort päls. Hela magen är bar och benen har kala fläckar. Ringde veterinären igår. Tänkte att det passade utmärkt att åka dit nu när jag slutar tidigt både torsdag och fredag. Då visade det sig att veterinären, precis som när jag ringde senast, i augusti, skulle iväg på konferens och hade stängt torsdag eftermiddag och hela fredagen. Han kunde erbjuda en tid halv tio idag. Jag kan inte komma ifrån jobbet halv tio. Definitivt inte idag när all personal på enheten gått upp i rök. Lite motvilligt erbjöd han mig att komma på måndagen. Varvid jag konstaterade att det inte gick, eftersom jag jobbar till 19:30. Kom på i efterhand att jag kanske kunnat få en tid vid åtta, men det tänkte jag inte på då. Fick en tid på tisdag kväll istället. Sen satt jag och kände mig värdelös hela kvällen för att katten kanske mår sämre än den behöver på grund av mig. Gick och lade mig klockan nio för att jag kände mig så usel. Somnade ändå sent och sov dåligt.