Kurragömmavabbande

När jag kom hem från jobbet idag försökte jag avgöra ungens hälsotillstånd. Hon var sval som en filbunke. Farmor sa dock att hon verkat febrig under dagen och inatt låg hon och feberpratade med mig mellan klockan två och fyra. Hur vet man om febern har gått över eller om den tänkt komma tillbaka nästa natt? funderade jag.

Det är nämligen inte helt lätt att övertala sig själv att vara hemma när man väldigt gärna vill gå till jobbet och när barnet dessutom helst av allt vill gå till förskolan, men jag bestämde att det var säkrast att stanna hemma en dag till.

-Vi kan göra något roligt! sade jag när jag försökte övertyga henne om att det är jätteroligt att vara hemma.
-Ja, vi kan leka kurragömma!
-Okej! Jag ringer till jobbet och säger att jag måste vara hemma och leka kurragömma imorgon, sade jag och så slapp jag mer tjat om förskolan.

Sen lekte vi kurragömma. Ungen är smart. Hon letade efter något rött, hörde jag henne säga. Jag är också smart. Jag gömde min röda tröja på ett ställe och mig själv på ett annat. Mindre smart är det att Is alltid är där jag har gömt mig. Jag hade krupit ner under täcket i sängen bland annat. Skitosynlig var jag, men Tesla hittade mig direkt eftersom Is klev omkring på mig och visade att jag inte bara var luft.

Henrik kom hem precis när vårt APT började och jag tänkte att det var roligare att komma en kvart sent än att inte komma alls, så jag mötte honom med en puss i dörren. När jag kom hem igen hade Tesla somnat i hans knä. Och nu har hon lite feber igen. Det känns skönt att få bekräftat att jag gjort rätt som sagt att jag behöver vabba imorgon. Tack febern! Nu har du gjort ditt! Nu kan du ge dig iväg!