Påklädd

Tesla ville att vi skulle lägga upp en bild då hon har kläderna på sig också.
Varför hon sitter mitt på bordet och äter helt plötsligt? För att hon är söt förstås.

Bonus

Några bra saker med att jag ska på kurs idag är att jag fick 1,5 timmes sovmorgon och får äta frukost med den här fina, glada tjejen. Det är nästan så att jag kan förlåta att jag missar min tidiga eftermiddag.

Det är inte 2012

Det finns en del saker som får en att känna sig gammal. Som till exempel när jag kom hem igår och det låg ett brev från Transportstyrelsen på skrivbordet där det stod att jag måste förnya mitt körkort för att jag haft det i 10 år!

10 år med körkort innebär att jag måste ha räknats som vuxen i typ 10 år! Och att pappa varit död i 10 i år i höst. Jag tycker det här låter konstigt. Kan det verkligen stämma? Kan det vara tio år sedan jag skumpade runt i en buss i Polen tillsammans med ett av de bästa svenska band som fanns då?

Jag kommer fram till att Nej. Det kan inte vara 10 år sedan det var 2002. Alltså är det inte år 2012 nu.

Nya tankar och idéer

Hemma igen. Med massa nya tankar och idéer. Allt vi lyssnat på har varit givande och bra. Bäst tyckte jag om Greger Rösnes föreläsning om pedagogiska miljöer. Jag har ju fastnat för det där med att förändra i miljön. Jag är så himla nöjd med att vi givit skapandet mer plats på vår avdelning genom att flytta ut massa saker från den lilla trånga ateljén. Det gav så mycket mer möjligheter i vad vi har utrymme att erbjuda. Vi har inte tagit bort något, bara klämt ihop innehållet på avdelningen lite.

Jag har haft två så bra dagar i fin miljö, med god mat och fina kollegor. När bussen närmade sig hemma kändes det så konstigt att jag ska kliva in på jobbet imorgon klockan 7:00. Kan jag verkligen det? Jag är inte samma person nu som när jag lämnade jobbet 13:00 i fredags. Det känns konstigt att kliva in i den gamla världen. Jag är ju inte den gamla Hanna. Jag är fylld till bredden av tankar och saker jag måste få utrymme att reflektera kring.

Fast det är ju på jobbet tankarna ska få plats. Att få in dem där är väl utmaningen i det hela. Känns bra att börja morgondagen med en timmes planeringstid i alla fall. Kanske hinner jag smälta lite intryck då. Kanske gör jag en dokumentation som jag sedan, på kursen på torsdag, lär mig är helt förkastlig. Då kan jag göra en ny på fredag morgon då jag också har planeringstid. Det här har verkligen råkat bli en lyxvecka. Jag är knappt på jobbet alls, men har ändå all planeringstid (och den extra som bara finns var tredje vecka) i behåll! Hoppas inte hjärnan drabbas av härdsmälta av allt tänkande...

Inte så fult

Det här stället vi bor på är inte direkt så fult. Så här såg det ut i förmiddags när vi kom.

Kommande roligheter

Sådär ja. Nu har jag packat så klart jag kan och börjat ställa in hjärnan för den kommande veckan.

Imorgon bitti bär det av på två dagars utvecklingskonferens för alla som arbetar i kommunens förskolor. Jag har aldrig varit på något liknande, men jag tror att det kommer att bli roligt och givande. Föreläser gör Leif Strandberg, Gunilla Dahlberg, Greger Rösnes och Bo Dahlbom. Med sådana namn borde det ju inte kunna gå helt fel. Sen har vårt kommunalråd och barn- och ungdomsnämndens ordförande tänkt säga sitt också.

På onsdag blir det jobb som vanligt, men på torsdag fortsätter ovanligheterna. Då ska jag iväg på en processinriktad kurs i pedagogisk dokumentation som Reggio Emilia-institutet håller i. Efter det hoppas jag att jag plötsligt vet hur man dokumenterar barns lärande på bästa sätt. Veckan slutar troligen med en fantastisk fredag på jobbet och efter det följer förhoppningsvis en trevlig helg. Då verkar inte livet så dumt ändå.

Allt det dåliga

Nää, man måste inte tycka om helger. Faktiskt!

Helger är ångest. Först och främst måste man besöka mormor. Fast man inte vill, orkar, har lust eller tid. Det brukar vara roligt när man väl kommer dit, men igår vet jag inte ens om mormor uppskattade vårt besök. Tesla lekte skitunge och när jag väl kom hem var jag så matt och mådde så dåligt att jag gick och lade mig. All energi var väck.

På eftermiddagen åkte jag själv till Ica Maxi och köpte massa mat. Det var bra. Förutom att jag var tvungen att skrapa bilen massor först.

Det var även bra att Henrik skrapade och tvättade badrumstaket, så att jag kunde tejpa kanterna och måla taket. När jag var klar, klockan 01:18 gick jag ner i källaren och letade efter elementfärg, som jag trodde att vi hade. Hittade ingen och målade elementet med takfärgen. Det blir skrovligt, men mycket snyggare än det var innan.

Idag var en skitdag från början till slut. Vet inte riktigt hur dagen började, men jag vet att jag och Tesla sorterade skruvar hela förmiddagen. Hittade slutligen några som kunde duga till nya hyllan i duschen. Skruvade loss, silikonade och bytte ut. Målade elementet en vända till.

På eftermiddagen gick vi ner i källaren och hämtade Teslas pulka. Jag passade på att bära ner målarsakerna. Vet ni vad jag hittade? Jo, den där burken elementfärg som jag borde haft ett halvt dygn tidigare. Samt alla penslar. Men det gick bra att måla småsakerna med en tandborste också!

Vi promenerade till Henriks föräldrar, blev bjudna på middag och hela tiden sa Tesla: "Jag vill vara med dig mamma". "Jag vill sova med dig mamma". Det kändes otroligt plågsamt att lämna henne då. Jag gjorde i ordning henne för natten och gosade med henne en stund. Bad farmor börja läsa samtidigt som vi gav oss iväg. Farmor kom med en Bullerby-kapitelbok. Jag tror inte ens hon visste att Bullerbyn är storfavoriten här hemma. Så när vi kramade Tesla godnatt vinkade hon glatt hejdå. Jag hade aldrig trott att vi skulle kunna komma därifrån utan tårar.

Promenaden hem var så kall att det bet i låren. Det var nog första gången den här vintern.

När jag kom hem skruvade jag loss en av mina skruvar i badrumsväggen och fyllde på med mer silikon eftersom jag blivit osäker på om den var ordentligt gjord. Jag vet att det alltid blir värre om man ska förbättra, men jag kan inte låta bli. Givetvis blev det värre. När jag precis blivit nöjd och bara skulle vrida skruven en kvart till så gick skruvhuvudet av! Så där stod jag med en lös hylla och en halv skruv i väggen. Hittade flera usla metoder för att få ur skruven och Henrik blev ilsken för att jag inte hade tålamod att vänta medan han googlade tips. Lyckades så småningom få ut den halva skruven, men nu är hålet i väggen något större. Hyllan sitter på plats igen i alla fall.

Om en timme är det sovdags. Innan dess ska jag hinna skruva upp duschdraperistången samt packa inför kommande två dagar. Jag känner mig inte redo att åka nånstans, trots att det är något jag sett fram emot. Jag känner bara att jag mår bajs, men hemmet börjar se bättre ut i alla fall.

Nästan helfint

Nu är klockan mitt i natten. Mina fingrar är vitprickiga. Badrumstaket är fint. Med ny färg och inget gammalt svart klister i kanterna.

Det är egentligen inte så svårt att fixa till saker. Man måste bara bestämma sig för när. Och hålla fast vid det.

Imorgon ska jag byta ut den rostiga duschhyllan mot den inte-rostiga som jag köpte i juni. Måste bara hitta orostiga skruvar och kolla att våtrumssilikonet fungerar först. Det borde inte vara så svårt det heller.

När man har bestämt sig.

Lördagsnöje för två

Vi rengör badrumstaket.

Berätta om en resa

Tesla har fått en läxa från förskolan. De jobbar med att "Flytta och resa" och fick några frågor att besvara.

- Har du något fotografi från en resa? Kan du ta med ett och visa dina kompisar?
- Nej, jag vill ta med många.

Måste säga att jag gillar svaret. Det är så jag också känner om jag tvingas välja en bild. Vi fick ner antalet till tre i alla fall.




Nu är bara frågan hur fotona ska ta sig från min dator till Teslas förskola. Vi har ingen färgskrivare. Mitt första alternativ är att Henrik har ett usb-minne över. Det andra är att fråga om det går bra att maila över dem.